Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så följer deraf, att orden vara förnimmande och vara på ett visst
sätt medveten beteckna en och samma sak.
Häraf följer först och främst, att ande är alldeles detsamma
som förnimmande väsende, hvadan vi kunna använda den ena
benämningen i stället för den andra; och vidare att den form, hvari
anden är medveten, just utgör hans förnimmelse, såvida^ nämligen
denna betraktas blott såsom hans bestämning. Ty ingen lär väl
bestrida, att hvarje förnimmelse är en form eller art af
sjelfmed-vetande och en bestämning, som måste hänföras till ett
förnimmande väsende.
I allmänhet beteckna vi rätteligen med ordet förnimmelse hvarje
form af sjelfmedvetande, som bestämmer ett förnimmande väsende,
såvida man icke fäster sig vid någonting annat än detta. Ty det
är i och för sig gifvet och klart, att anden förnimmer allt, hvarom
han är medveten, och är medveten om allt, som han förnimmer,
och det ena i alldeles samma former och grader, som det andra.
Vidare ger ock det allmänna språkbruket vid handen, att ordet
förnimma, hvarifrån förnimmelse är härledt, aldrig användes ensamt
för sig för att beteckna ett visst bestämdt sätt, hvarpå någon är
medveten, utan att dess användning lämpar sig lika väl för alla sätt
och former. Detta visar sig deraf, att man till ordet förnimma
tillägger vissa ord t. ex. med ögonen, med öronen, med fantasien,
med sinnena, med tanken, o. s. v., hvilket vore alldeles öfverflödigt,
om den bestämda formen redan låge uttryckt i sjelfva ordet.
Om man för öfrigt vill fullständigt uttrycka det sätt, hvarpå en
viss ande är bestämd, och åt förnimmandet vill gifva en bestämd
betydelse, måste man äfven angifva det, hvarom anden är
medveten, eller hvad som i detta fall säges förnimmas af honom.
Huruvida detta i sjelfva verket kan vara någonting annat än just en
sjelf-medvetandets form eller en viss förnimmelse hos anden, härom ärna
vi i följande afdelning anställa en mera omfattande undersökning,
ty denna fråga är af synnerlig vigt i och för bestämmandet af
religionens begfepp. Men då det ej synes ur vägen att äfven här med
några ord beröra denna fråga, skola vi nu redan på förhand
framställa några hithörande anmärkningar.
Uppfattas andens begrepp i sin sanning, följer deraf
omedelbart, att i allmänhet ingenting annat kan vara föremål för
medvetandet än i:o hvars och ens eget lif eller sjelfmedvetande och
2:0 det sätt, hvarpå han finner detta bestämdt, d. v. s. det sätt,
hvarpå han är sjelfmedveten eller sjelfmedvetet förnimmande!). Men
1) Se sid. 227 o. 229.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
