Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla öfriga andar äro relativa och ändliga, så att de endast
mer eller mindre närma sig andens sanna begrepp. Ty låt ock
vara att de potentielt innehålla totaliteten af bestämningar, så
förnimma de likväl endast en del deraf aktuelt och äfven detta i
oändligt olika och vexlande grader. Ty liksom icke alla fått på sin lott
samma eviga begrepp och mått i den absoluta anden, så kan detta
ej heller utvecklas till samma aktualitet hos alla, hvaraf följer en
snart sagdt oändlig mångfald af aktualitets- och potentialitets-grader
i de olika ändliga väsendenas förnimmande.
Efter den föregående framställningen torde det nu ej vara svårt
att afgifva ett svar på frågan, i hvilket förhållande de relativa
förnimmande väsendena stå till den absoluta anden.
Om för det första den absoluta anden öfverhufvud förnimmer
allt öch ändå ingenting annat än sina egna perceptioner, så måste
äfven alla öfriga andar utan undantag nödvändigt utgöra sådana
perceptioner, såvidt de refereras till denna absoluta ande. Dock
må man noga observera, att i denna relation äro de icke andar och
förnimmande väsenden, utan endast förnimmelser och förnumna; ty
det sjelfmedvetande, som i dem innehålles, är den absoluta andens
medvetande, hvars former och bestämningar de utgöra. Ty såvida
som något refereras till anden, såvida fattas det endast såsom en
form eller modus af hans sjelfmedvetande, och i detta fall tänkes
ock sjelfmedvetande tillkomma honom ensam. Af samma
anledning tillägga vi sjelfmedvetande åt oss sjelfva, men ej åt våra
förnimmelser, så länge vi nämligen blott betrakta dem såsom våra och
såsom förnimmelser. För öfrigt är den egenskapen hos de andliga
andarne, att de, såsom nämndt, förnimmas af den absoluta anden,
icke någonting som omedelbart rör eller på något sätt afficierar
dem, likasom det icke på något sätt rör en menniska, om en annan
är medveten om henne. Oss angår egentligen ingenting annat än
hvad vi sjelfve förnimma, alltså hvad som innehålles uti vårt eget
medvetande och ej blott uti en annans.
Om nu vidare alla den absoluta andens förnimmelser i sin
sanning befinnas vara former eller arter af lif och sjelfmedvetande, så
måste de äfven i och för sig sjelfve vara lefvande och
sjelfmedvetande d. v. s. andar eller väsenden. Detta är, såsom vi redan
nämnt1), sjelfklart och skall ännu tydligare framgå af
framställningen i andra afdelningen. Emellertid är dermed ej sagdt, att dessa
ändliga andar äro sjelfmedvetna eller förnimma sig sjelfva med
samma fullkomlighet, som de af evighet förnimmas af den absoluta
i) Se sid. 239.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
