Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anden, och hvilken fullkomlighet just utgör deras eviga sanning och
mått. Ty ehuru alla bestämningar i den Gudomliga anden äro lika
fullkomliga i hänseende till formen, så äro de dock i hänseende till
innehållet öfver- och underordnade, ungefar på samma sätt som t.
ex. begreppet triangel är högre än begreppet linie, alldenstund det
förra i sig innehåller flere bestämningar. Men ju fullkomligare hvar
och en är i detta hänseende, desto fullkomligare medveten kan han
ock vara om det absoulta väsendets innehåll. Sålunda uppfattar
den fullvuxne bättre barnets sanna begrepp, än barnet sjelf, och
den förre kan, såsom aktuelt fullkomligare, med afseende på det
senare veta mycket, hvarom detta ännu icke är medvetet. Och på
samma och liknande sätt förnimmer Gud hvarje menniskas eviga
begrepp fullkomligare än menniskan sjelf, hvars förnimmelseförmåga
och mått är mycket lägre. Allt hvad vi här endast i allmänhet
berört, ärna vi i det följande bevisa, då vi komma att närmare
af-handla frågan om väsendenas sammanhang och materiela
fullkomlighet.
Ehuru hvaije ändlig ande, såsom vi redan yttrat, aldrig kan
blifva fullt delaktig af den sanning och fullkomlighet, som han eger
i den gudomlige anden, så utgör likväl denna fullkomlighet liksom
den slutpunkt och det mål, till hvilket han med hela sitt väsendes
kraft och energi tenderar och småningom närmar sig. Ty såvida
han i sjelfva verket icke är någonting annat än en evig form af lif
och sjelfmedvetande och tillika en den absoluta andens förnimmelse,
kan ingen annan sträfvan hos honom finnas än för det första att
lefva och vara sjelfmedvetande, och för det andra att för sig sjelf
blifva hvad han är i den absoluta anden. Men ehuru detta mål
aldrig kan fullkomligt uppnås, dels till följe af det ändliga väsendets
relationer till allt öfrigt och dess deraf uppkommande
naturnödvändiga begränsning, dels till följe af dess egna fel och brister, som
äro beroende af dess frihet (ty den ändliga anden är en förening
af frihet och nödvändighet), så hindrar detta ej, att under oändligt
växlande former ett närmande till detta mål kan ega rum. Och i
det hela är det ganska antagligt, att hvad som i en viss lifsform är
aktualiseradt blir i viss mon bestämmande för den följande, och att
detta (aktualiserade) utgör liksom de momenter, hvarigenom den
senare lifsformen blir bättre eller sämre. Så äro ju menniskans
handlingar under ett föregående tidsskifte mer eller mindre
bestämmande för hennes senare lefnadsöde, äfven då dessa handlingar
synas nästan utplånade af glömskan. Äfven dessa antydningar måste
vi lemna outförda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
