Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är, såvidt vi förnimma det, och att något icke är, såvidt vi icke
förnimma det; och härmed torde ordets användning och betydelse
vara tillräckligt belyst.
För öfrigt om man talar om, att någonting icke är, så måste
detta alltid förstås om en viss form af förnimmande; ty för att vi
må kunna tala om det, måste det ock på visst sätt vara eller
förnimmas. En fyrsidig triangel t. ex. är visserligen ej till såsom en
sann förnimmelse, men är likväl till såsom ett exempel på
motsägelse, då vi använda den såsom ett sådant. All villfarelse
uppkommer nämligen derigenom, att vi icke tillräckligt göra oss reda
för, i hvilken mening någonting af oss förnimmes; vi tro oss
nämligen förnimma någonting på ett sätt, under det vi i sjelfva verket
förnimma det på ett annat.
Andra Kapitlet.
Otn Väsendets begrepp.
Väsende benämnes hvad helst som är, såvida ingenting annat
deruti afses, än blott att det är. Och emedan vara är detsamma
som förnimmas, måste äfven väsende vara detsamma som det
förnumna, så att vi utan åtskilnad kunna använda dessa uttryck.
Häraf följer, att ett föremål är i lika många former, som det
förnimmes, och jemväl förnimmes i lika många former, som det är,
om också icke af ett och samma medvetande, åtminstone af ett eller
flera andra. Och då hvarje form af förnimmande antingen är
fullkomlig och absolut eller ofullkomlig och relativ1), så måste ock
hvaije väsende antingen vara absolut eller relativt, det förra
nämligen, om anden fullkomligt urskiljer alla dess bestämningar, det
sed-nare, om han icke är lika medveten om dem alla.
Häraf är för det första lätt att inse, att för den absoluta anden
finnas icke annat än absoluta väsenden, såvida de nämligen
refereras till honom och betraktas såsom af honom förnumna; ty allt
förnimmes af den absoluta anden sannt och fullkomligt2). För hvarje
ändlig ande gifvas deremot endast relativa väsenden d. ä. sådana
som mer eller mindre skilja sig från det absoluta, alldenstund han
icke kan fullkomligt uppfatta hvarje väsendes samtliga bestämningar.
Om vi nu fråga, huruvida äfven den absoluta anden förnimmer dessa
relativa väsenden, som närmast hafva sin tillvaro i de ändliga
an-darne och utan dem ej skulle finnas till, så måste vi dertill svara
ja, emedan alla ändliga andar ock utgöra hans förnimmelser. Men
i) Se sid. 247.
z) Se s. 251.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
