Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf är. Sålunda förnimmer hvarje ändlig ande i sig sjelf aktuelt
en annan verld är den, som finnes i den gudomliga anden; och
denna hans verld är i sjelfva verket andens eget bestämda
sjelf-medvetande eller den form, hvari han för sig sjelf är till såsom
ofullkomlig och relativ.
Vi kunna nu häraf draga den slutsatsen, att den absoluta anden
är de öfriga andames princip och tillräckliga grund, och tillika deras
sanna väsen, lag och mått. Ty utan denna grund kunna de senare
icke ens vara till och begripas, ej heller finnes någon sanning i deras
lif och förnimmande, annars än för så vidt som det är identiskt med
Guds lif och förnimmande. Då först är vårt vetande verklig vishet,
om vi förnimma det absoluta såsom absolut och det relativa såsom
relativt, och hänföra det förra till Gud, det senare till oss. Ty
allt sannt och absolut, som finnes hos oss, det tillhör äfven det
gudomliga väsendet, allt åter, som är relativt, det är endast vår egen
tillhörighet. Af dessa elementer utgör vår menskliga ande en förening
och enhet, som just af denna anledning på en gång har del i den
gudomliga anden och tillika är från honom skild.
För öfrigt är den absoluta anden icke blott de relativa andarnes
princip och grund, utan äfven deras ändamål och fullkomlighet, hvadan
han ock nämnes deras högsta eller absoluta goda. Ty ett
förnimmande väsende kan ej hafva något annat mål, än att för sig sjelf
blifva så fullkomligt förnimmande som möjligt, och detta vinner det
i desto högre grad, ju sannare det förnimmer sig i Gud och Gud i
sig. Det förra ernås, såvida det verkligen fattar sig sjelf såsom
moment af det absoluta systemet i den gudomliga anden — hvilket
är vishetens uppgift; det senare, såvida det gestaltar sig och sin
verld till ett uttryck af det gudomliga systemet — hvilket är
dyg-dens uppgift. Ty så till vida är dess eget lif och sjelfmedvetande
identiskt med den gudomliga andens.
Efter denna redogörelse torde det ej behöfvas någon vidlyftig
argumentation för att bevisa, att ordet förnuft fullt uttrycker den *
absoluta andens begrepp. Ty först och främst är förnuftet, såsom
alla erkänna, icke kropp utan ande och dertill andens högsta form
och förmåga eller dess fullkomlighet. Men endast hos det
gudomliga väsendet hafva vi funnit andens begrepp i dess sanning och
fullkomlighet, hos de öfriga deremot mer eller mindre fullkomligt,
allt efter som de mer eller mindre närma sig till likhet med det
förra. Vidare betecknas med ordet förnuft (ratio) ftvarje tings princip,
substans, sanning, mått, ändamål och högsta förträfflighet, så att
allt som är i enlighet med förnuftet (förnuftigt), äfven är rätt eller
sådant det bör vara d. v. s. godt eller sannt eller skönt eller allt
Bortrdma skrifter, 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
