Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mäktiga viljor hos en och samma menniska. I sjelfva verket
skulle de tvenne Statsmakterna antingen vara fullkomligt ense, i
hvilket fall de ej vore mer än en enda; eller ock skulle 3e (för att
vara särskilda) kunna i något afseende vara oense, i hvilket fall
antingen endera eller ingendera måste blifva rådande. Hade nu
endera öfverhanden, så vore den andra endast en vanmakt eller på
sin höjd ett hinder; och hade ingendera öfverhanden, så upphäfde
de hvarandras verkningar ömsesidigt. Men dermed skulle ock
Statens verksamhet afstanna, och förnuftets fordran af Statsmaktens
sjelfständighet och oemotståndlighet (§ 13: 3) ej tillfredsställas. Kort
sagdt: hela antagandet är en orimlighet28).
6. Till närmare upplysning häraf anmärkes, att i den
empiriskt verkliga Staten är Statsmakten ingenting annat än den makt,
som utöfvas af Regenten såsom sådan och enligt lagarna, samt att
denne i alla de fall, då han besluter och handlar såsom den
verkliga statsmakten, är endast befallande, och derjemte enväldigt och
oemotståndligt befallande. Hvarje försök att i sådana fall göra
honom motstånd är brottsligt, och blir bestraffadt, såvida ej Staten är
i upplösning. Helt annorlunda är förhållandet, när han till folket
framställer förslag, eller af detta emottager och beviljar eller afslår
sådana, hvarom vidare i nästa §. I dessa fall är han att betrakta
såsom blott enskild person, ehuru med vissa egna bestämningar, då
han naturligtvis i andra afseenden är Regent.
7. Hvad åter Folket i Staten beträffar, när det tänkes i
motsats mot Regenten, så är detta blott sammanfattningen af de i
Staten varande privata personligheterna med deras likaledes privata
intressen och rättigheter27), och det är klart, att det såsom sådant
ej ens kan vara någonting offentligt, än mindre vara och kallas en
Statsmakt, om man ej vill använda ordet origtigt. Det kan
visserligen vara en makt — en berättigad personlighet i eller hos Staten,
men detsamma kan också hvarje annan personlighet inom den vara
på sitt vis och i sin mon, utan att den dock derföre ännu är någon
Statsmakt28). Också kan då ej eller Folket i och för staten stifta
några lagar, eller ens i positiv menirig innehafva någon andel i dess
lagstiftning och styrelse19); ty det är otänkbart, att det enskilda
kan stifta lag för det offentliga, eller tvärtom; det är till och med7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
