Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4- Deremot är han icke regerande utan åter blott
contrahe-rande, d. v. s. icke offentlig utan blott enskild personlighet, så ofta
han endast framställer propositioner till folket, eller inlåter sig i
underhandlingar med det om vissa förändringar i
öfverenskommel-sen. I alla sådana fall måste han tänkas återigen likasom träda
tillbaka i det omnämnda ursprungliga förhållandet till
Statsmedlem-marne; ty det handlas då icke om någonting, som redan verkligen
är godkändt såsom lagligt och rätt; och det gäller naturligtvis
äf-ven här, att ingendera af contrahenterna får ensidigt ändra
öfver-enskommelsen, emedan denna då skulle vara utan allt ändamål.
Också är det endast i frågor af denna beskaffenhet, som Folket kan
uppträda med lika rätt mot Regenten, och icke blott afslå eller
medgifva hans propositioner, utan äfven å sin sida framställa sådana
till hans ompröfning.
5. Dock äro dylika förhandlingar emellan Regenten och
Folket inga egentliga lagstiftningsåtgärder, utan blott förberedelser till
sådana, ehuru de vanligen icke betraktas på sådant sätt. När
nem-ligen Regenten framlägger ett lagförslag för folket, kan rätta
meningen dermed ej vara någon annan, än att han frågar det, om och
huruvida det har någonting emot att han stiftar (§ 12: 7) och
verkställer den nya lagen, eller m. a. o. om det finner sina rättigheter
derigenom på något sätt förnärmade. Och likaså när Folket
framställer lagpropositioner till Regenten, framställer det i sjelfva verket
endast förfrågningar, om och huruvida han vill eller anser sig kunna
och böra stifta de lagar, som proponeras; d. ä. om och huruvida
han anser dem öfverensstämmande med Statens ändamål, och
således vill derefter förfara i sin verksamhet. Först när dessa frågor
äro framstälde och besvarade, samt Regenten och Folket i
anseende till dem blifvit ense, inträder den förres rätt och verksamhet
att stifta lagame, d. v. s. att sanctionera 05I1 promulgera dem, samt
gifva dem verklighet eller gällande kraft. Detta åter är något, som
aldrig kan tillkomma Folket; ty utom att det enskilda då skulle
stifta lagar för det offentliga, skulle Regenten nedsättas till ett blott
verktyg för andras vilja, d. v. s. till slaf, och således vara i sämre
belägenhet än någon annan af Statens medlemmar.
6. Häraf torde nu inses, huru och hvarföre Folkets förhållande
till den Lagstiftande och lagstiftningen i Staten är endast negativt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
