Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Dock är det senare utöfningssättet ej alltid möjligt, och
det skulle i sjelfva verket vara förnuftsstridigt, der Staten består af
heterogena delar, med icke blott olika (partiela) lagstiftningar och
intressen, utan äfven med olika bildning och språk. Den ena delen
kunde der möjligtvis hindra den andra att få sin rätt gällande, och
söka begagna den endast för sina egna fördelar och ändamål,
särdeles om ej Regenten dock ensam vore den afgörande, åtminstone
i sådana frågor, som angå det hela och delames förhållande till
hvarandra. Hvad förnuftigt skulle ock kunna väntas eller
åstadkommas af en Folkförsamling, hvars medlemmar hvarken hade
något så när samma bildning, eller ens kunde Törstå hvarandras språk
under öfverläggningame.
3. Af denna orsak är någon Folkrepresentation i ordets
fullständiga bemärkelse ej rättsligen möjlig, t. ex. i Ryska, Österrikiska
och Preussiska Monarchierna m. fl. dylika, hvilka äro
sammansättningar af särskilda nationer eller Stater med väsendtligen olika språk
och intressen. Endast partiela Representationer med ganska
inskränkta rättigheter i förhållande till Regenten, och af en mera
rådande än beslutande character, kunna der komma i fråga, såvida
ej Statens ändamål i det hela skall sättas i fara. Detta är
visserligen en olycka både för Regenten och Folket*0); men det kan
likväl ej hjelpas utan Statens fördelning och omskapning. Också
är det ej mer än ett rättvist straff för begångna synder; ty det
bevisar att Staten har sammankommit eller utbildat sig på något
oförnuftigt sätt, t. ex. genom sammaneröfringar och despotism eller
dylikt.
4. Hvad åter Regenten beträffar, så måste han icke blott
enligt Förnuftet, utan äfven enligt (den positiva) lagen, alltid ega
absolut Veto mot Folket, såvida ej Staten skall utsättas för faran att
afledas ifrån sitt ändamål. Den enskilda viljan kunde i annat fall
lätt träda i stället för den allmänna; ty de personer, hvaraf Folket
utgöres, hafva att verka för particulaira intressen, hvilka måste till
en viss grad inskränkas genom Statens, och de befinna sig således
med denna i en viss spänning eller opposition, hvilken, såsom
erfarenheten .har lärt, kan leda till det allmännas uppoffrande, om ingen
finnes, som har rättighet och styrka att förhindra det. Också skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
