Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken på denna utvecklingspunkt visar sig (för andra) dels i hela
organismens, dels i vissa organers rigtningar och rörelser, for att
bättre förnimma eller öfvergå från den ena förnimmelsen till den
andra; dock är denna uppmärksamhet hufvudsakligen beroende af
förnimmelsen eller objectet, d. v. s. mera passiv än activ.
§ 26.
Inbillningskraften i vidsträckt bemärkelse eller den sinnliga
föreställningsförmågan yttrar sig dels i förening med sinnet, så att de
begge på samma gång ha samma innehåll, dels utan förening med
sinnet, så att begges innehåll icke på samma gång är detsamma. I
senare fallet kallas den inbillningskraft i inskränkt eller egentlig
bemärkelse.
1. Anden utvecklar sig från sinne till föreställningsförmåga, då
han med större energi reflecterar på en del af sinnets innehåll och
abstraherar i samma mon från det öfriga; ty derigenom får denna
del för honom en större klarhet och blir mera inre, och han sjelf
blir då i och af det, han sålunda bättre förnimmer, egentligare,
medvetande.
2. Dervid är det naturligt, att icke hela det i sinnet gifna
innehållet, hvarpå han reflecterar, får denna större klarhet, utan
endast en del, hvilken då, såsom relativt inre förnimmelse af det hela
såsom det yttre, blir en föreställning af detta, som åter blir det
blott förestälda, d. ä. föreställningens object.
3. Uti och genom föreställningarna, hvilka sålunda, genom
reflexion och abstraction = uppmärksamhet, vinnas och utbildas ur
sinnenas förnimmelser, i synnerhet ur de objectivare, blir således
anden (icke blott kännande, utan) egentligt medvetande af den, i
(det sinnliga) rummet, i och för sinnet existerande verlden, hvilken
för honom och hans föreställningar, såsom det subjectiva och inre,
blir det objectiva och relativt yttre.
4. Men äfven dessa (relativt) inre föreställningar (af det yttre)
utgöra sjelfva för anden en (inbillningens eller föreställningens) verld
eller verklighet, visserligen i allmänhet mindre liflig och reel, än
sinnets verld, men dock mera klar och ideel, så att den andra blott
uti och genom honom blir klar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
