Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
b) Philosophions intresse och ändamål,
§ 38.
Menniskoandens intresse för philosophi är en nödvändig följd
af hans eviga väsende och gör sig äfven gällande, när han hunnit
en viss grad af utveckling. I sjelfva verket är det ej annat än hans
intresse för sig sjelf såsom förnuftig, för sitt egentliga lif.
1. Såsom ännu blott sinnlig har han ej actu detta intresse;
tvärtom har han då ett visst intresse mot ideens inträdande i hans
verld. Han känner nemligen, att förnufts-intresset i allmänhet måste
nedsätta det sinnliga till ett blott relativt och äfven i dess
tillfredsställande göra något intrång.
2. Af denna orsak är ock superstition, fruktan, den form,
hvar-under religionen först framträder hos den sinnliga menniskan. Hon
söker, att med böner, offer och lofsånger antingen afhålla det anade
högre väsendet från att motverka hennes ’sinnliga ändamål eller ock
beveka det till att medverka till deras uppnående. Detta är den
betydelse, som sådana religiösa handlingar ega ursprungligen, ehuru
de sedan kunna förädlas till någonting högre och såsom sådana
bibehållas. ^
3. I allmänhet har ej menniskan något särdeles behof af
philosophi, så länge hon är helt och hållet upptagen af de sinnliga
be-hofvens tillfredsställande eller föresätter sig endast sinnliga ändamål.
Och det samma gäller äfven, om hon utifrån erhållit ett visst
religiöst föreställningssätt, så länge hon i följd af en mindre energi i
reflexionen icke deruti upptäcker någonting otillfredsställande eller
motsägande.
4. Men förr eller senare inträffar vid eulturens tilltagande, att
åtminstone hos någon eller några ideen om det öfversinnliga,
absoluta, framträder med större klarhet och energi; och då denna idee
står i strid med det sinnliga medvetandets innehåll, såsom dess
motsats, så försättes anden derigenom i en inre disharmoni, hvilken han
får ett behof att häfva genom motsatsernas concilierande.
5. Denna iiye disharmoni är det första och negativa vilkoret
för uppkomsten af allt philosopherande, som alltid närmast åsyftar
hennes aflägsnande; men sedan kan menniskan derjemte med frihet
Boströms skrifter. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
