Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och en stat för sig, utan den ser dem alla i deras organiska
sammanhang; d. v. s. den handlar ej blott om den enskiljda staten,
utan äfven om statssystemet och om statssystemernas system eller
hela menskligheten.
§ 26.
De philosophiska eller rationela statsvetenskapeme
utgöras af: a) en practisk vetenskap — den rationela
statsrätten, hvilken betraktar statens idee i hennes eviga
bestämdhet i och för sig sjelf; och fi) en theoretisk vetenskap —
statshistoriens philosophi, hvilken betraktar samma idee i
hennes historiska utveckling i och för oss.
Den förra, som är (i begreppet) den första och högsta och
vig-tigaste statsvetenskapen, hvarföre den också här ställes före den
theoretiska, handlar ’ om statens eviga väsende eller begrepp, och
följaktligen om det uti honom i och för sig sjelft rätta, af hvilket
det (positivt) rätta i den empiriska staten bör vara ett uttryck. Den
rationela statsrättens innehåll är nemligen systemet af de practiska
lagar och ändamål, som äro oss gifna genom statens eviga idee,
och som böra bestämma den fria menskliga verksamhet, genom
hvilken han skall förverkligas i och för oss. — Men sedan staten i
någon mon har utvecklat sig inom vår verld, kan hans utveckling
eller historia göras till föremål för en philosophisk betraktelse, som
först och främst bestämmer, på hvad sätt och till hvilken grad hans
idee efter hand blifvit förverkligad, och sedan använder samma idee,
för att medelst henne bedöma och förklara hans förflutna och
närvarande empiriska beskaffenhet. Denna betraktelse är
statshistoriens philosophi, hvilken ensam kan lära oss den sanna betydelsen
af det, som passerat i staten, och dertill angifva de rätta eller de
rationela orsakerna (causas finales). Detta kan statshistorien såsom
blott sådan ej göra, och den förfelar sin bestämmelse och förfalskas,
om den försöker sig på det; ty den kommer då ofelbart att angifva
blott falska eller empiriska orsaker (causas efficientes) i stället för
de sanna eller rationela.
Boströms skrifter. >7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
