Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
pandc i de ändliga väsendenas utveckliug, eller i något förrättande
af tillfälliga underverk i deras verld eller dylikt. Den innebär
ingenting annat, än att Guds vetande är absolut sannt och samstämmigt,
samt att följaktligen all praktisk vishet är äkta, blott såvida den är
ett deltagande i detta. Och på samma sätt bör allgodheten ock
fattas utan all tillsats af någonting sinnligt eller pathetiskt eller par*
ticulairt eller tillfälligt och arbitrairt; ty äfven den innebär endast,
att Gud för de ändligt förnuftiga väsendena är det absolut goda och
källan till allt det sannt goda hos dem, samt att han oföränderligt
inbjuder dem till att deltaga uti sitt lif och sin salighet.
§ 56.
Då Gud betraktas såsom de ändliga väsendenas högsta
monarch, kunna visserligen ock dessa alltid betraktas såsom
hans undersåtar, och deras organiska enhet eller system
såsom hans rike. Men egentligen och i ordets högsta
bemärkelse förstår man dock med Guds rike eller himmelriket
endast systemet af de ändligt förnuftiga väsendena, såvida de
tänkas i sina högsta och sista actuela lifsformer, följaktligen
ock hvart och ett i sitt eviga lif och sin eviga salighet.
Guds rike eller himmelriket i denna mening får likväl icke
förblandas med systemet åf de rent ideela väsendena eller af ideema.
sådane de tänkas af gudomligheten sjelf och äro hans
sjelfmedve-tandes bestämningar. Det är visserligen det yttersta målet för alla
ändliga väsendens utveckling och verksamhet, och det är äfven den
verld, i hvilken de alla ega sin högsta möjliga fulländning och
salighet; men då de äfven der måste fatta sig såsom allsidigt
bestämda genom hvarandra (§ 45), och då de ursprungliga måtten
för denna fattning (deras ideer) äro ändiiga (§ 43), så kunna de
icke eller der vara fullkomligt utan all skugga af sinnlighet, och
följaktligen ej eller utan all särskiljdhet eller åtskiljnad från sina
ideer. Det sinnliga hos dem må visserligen vara långt mindre vid
slutet af deras utveckling, än under dess fortgång, men dess
fullkomliga upphäfvande kan dock i ingen af deras lifsformer vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
