Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innehåll, som är en följd blott deraf, att man ej vidare ger akt på
på ett abstractare. Sådana öfvergångar äro ej några egentliga
re-flecteringar, utan blott negativa följder af menskliga förnimmelse- ~
förmågans ändlighet; och vill man gifva dem någon benämning, så
kan man kalla dem abstraheringar och determineringar i negativ
bemärkelse.
§ 60.
De i tiden (successivt) framträdande momenterna af
men-niskans verksamhet kallas hennes functioner eller yttringar,
och af dessa säges hon sjelf vara en förmögenhet eller
för-måga, när hon betraktas såsom deras princip och enhet och
subject. Men betraktad på samma sätt i ett visst slag
af sina functioner kallas hon en viss (speciel) f örmögenhet af
dessa, och i sådant fall äfven en (speciel) sjä/sför?nögcnhet,
såvida hon omedelbart röjer sig uti dem såsom en själ —
ett märkbart sjelfmedvetet och sjelfverksamt väsende.
En funetion eller yttring af menniskans verksamhet är den
verksamma menniskan sjelf betraktad uti ett enda odeladt moment af
sin sjelfutveckling; ty genom hvart och ett sådant blir hon sjelf
verklig i en viss individuel bestämdhet, och säges då deruti yttra
sig på ett visst särskiljdt sätt, hvartill anledningen kan ses af det,
som ofvanföre är sagdt (i första anm. under § 59). För öfrigt
märkes, att då momentet här säges vara odeladt, uttryckes dermed
ingenting annat, än ett visst sätt, hvarpå det för tillfället betraktas.
Det kan nemligen ej vara odelbart, då menniskan alltid är en enhet
i mångfald, och då äfven den tidsdel, som fylles af momentet,
alltid kan vidare delas i oändlighet. Men detta hindrar ej, att det i
alla fall kan betraktas såsom odeladt eller blott enhet, och på
sådant sätt fattas det alltid, när det rätteligen kallas en funetion eller
yttring. Man bortser då ifrån mångfalden af dess särskiljda
bestämningar äfvensom ifrån den mängd af andra momenter, hvilka det
innehåller, och i hvilka man derföre ock kan fördela det, såvida
man dertill har någon anledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
