Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämmer sig med afseende derpå hans grund till i) hans ändamål,
eller det hvartill hans utveckling bör ledas, 2) hans lag, eller det
hvarefter hans utveckling bör fortgå, 3) hans rätt, eller det
hvari-genom hans utveckling blir förnuftig (rätt), och 4) hans magt, eller
det hvaraf alla hans organer böra beherskas. Ur dessa fyra
synpunkter har man således att betrakta honom i den allmänna
statsläran, när man vill göra sig redo för hans allmänna begrepp.
§4.
Men ur hvilkendera synpunkten man må betrakta staten, bör
man ej förbise, att han är ett lefvande eller sjelfmedvetande och
organiskt väsende, d. v. s. en förnuftig vilja eller personlighet. Det
finnes nemligen ingen förnuftig grund, intet practiskt ändamål, ingen
practisk lag, äfvensom ingen rätt och ingen magt, som icke i sjelfva
verket är ett lefvande och personligt väsende, om det än icke så
fattas i abstractionen. Äfven den positiva lagen i den empiriskt
verkliga staten gör härifrån intet undantag; ty den är ingenting
annat än lagstiftarens (den regerande monarchens) offentliga vilja,
sådan den finnes uttryckt i statens lagböcker och sådan den gör
sig gällande genom honom sjelf och hans underordnade organer.
§ 5-
Föröfrigt är staten icke allenast en grund för sina egna
organer eller medlemmar (de lägre samhällena och individeme inom
honom), utan han är äfven sjelf ett organ för högre förnuftiga
väsenden och ytterst för det absolut högsta eller religionen, d. v. s.
för gudomligheten betraktad såsom alla förnuftiga väsendens
absolut högsta regent eller försyn och saliggörare. Dock hör han,
betraktad ur den sistnämnda synpunkten, icke till den philosophiska
rättsläran, utan till den philosophiska religionsläran.
Cap. II.
Om statens grund och ändamål.
§6.
Statens yttersta grund är densamma som den yttersta grunden
till allt, d. v. s. gudomligheten. Men hans närmaste grund är hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
