Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stats lagar äro framstälda, än ändtligen en domstol eller ett
organ för statens allmänna rättsverksamhet.
§ 32.
Men vidare följer också af rättens begrepp: 1) att endast
ändligt förnuftiga väsenden kunna ha rättigheter, då endast sådana
kunna inträda i vexelverkan med andra inom vår verld; 2) att
actuela rättigheter ej kunna tillkomma andra än actuela (myndiga)
personer, och att derföre de potentiela personernas (möjliga) ratt
måste handhafvas af familjen eller staten (genom förmyndare);
3) att rättigheter måste tillkomma moraliska personer eller
samhällen likasåväl som physiska personer eller menskliga individer;
4) att samma handling kan vara en rättighet och en pligt för
samma person men att den i förra fallet är en frihet för honom
mot andra, och i det senare en nödvändighet för honom genom
sig sjelf; 5) att alla rättigheter äro intressen, men att deremot icke
alla intressen, utan blott de laggiltiga, äro rättigheter.
§ 33-
För öfrigt sammanfalla för staten sjelf hans rättigheter och
pligter, så att han aldrig kan rättsligen företaga en handling, till
hvilken han ej äfven är genom sin lag förpligtad. Och detsamma
skulle ock gälla om den privata personen, i händelse han antingen
lefde blott för sig sjelf eller endast vore en medlem af ett privat
(sedligt) samhälle. Det finnes nemlingen då ingen annan förnuftig
lag för honom än sedelagen, efter hvilken han kunde bedöma sina
handlingar, och det som då icke öfverensstämde med denna,
hvilken aldrig är endast permissiv, det kunde han ej eller fömuftigtvis
anse för sin rätt.
§ 34-
Men då den privata personen är ett organ eller en medlem i
staten och följaktligen har denna sjelf eller hans väsende och lag
närvarande i sitt medvetande, så kan han hänföra sitt handlande till
tvenne särskilj da lagar och efter bäggedera afgöra, om det är rätt
eller orätt. Och staten, som måste anse all verksamhet inom sig
för giltig, så vidt den icke är stridande mot hans eget förnuftiga
ändamål eller lag, ej blott tillåter den private att handla endast så*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
