Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De högsta eller allmännaste lagame för statsförvaltningen äro:
i) att den bör göra allt som erfordras för statsändamålet, men
underlåta allt annat; 2) att den bör öfverallt handla organiskt och
conseqvent, så att den icke använder några medel, hvilka ej sjelfva
äro momenter af statsändamålet och derföre sjelfandamål i
användningens ögonblick. — Dessa lagar utmärka ock de allmännaste
gränserna för statsförvaltarens och hans organers verksamhet; men
annars äro alla (offentliga) lagar likaså många gränsbestämningar
för deras åtgärder. — Sjelfva statsmagten har naturligtvis, likasom
ock rätten, sina eviga gränser uti och genom sig sjelf; och den
regerande är icke statsmagten, utan endast dess högsta organ eller
innehafvare.
CAP. VIII.
Om statens förvaltare eller monarchen.
§ 54-
Monarchen är den legitime förvaltaren af den egentliga (rätts-)
staten, d. v. s. den physiska person, som ensam der innehar och
utöfvar statsmagten. Och något annat bör ej eller förstås med
uttrycket statens regering, hvilket blott på ett abstractare sätt
betecknar den regerande, nemligen när man för tillfallet bortser från
hans egenskap af personlighet, och endast afser, att han är den
bestämmande principen för statens verksamhet. Regeringen i denna
bemärkelse förhåller sig till regenten ungefar såsom religionen till
gudomligheten eller verldslagen till försynen eller sedligheten till’
den sedliga menniskan eller rätten till staten o. s. v.
§ 55-
Till monarchens legitimitet fordras: 1) förnuftsgiltig åtkomst
eller förvärfvande af regeringsrätten, 2) factisk utöfning af denna
rätt till statens förnuftiga ändamål, och 3) folkets uttryckliga eller
tysta erkännande af de tvenne förstnämnda vilkorens verklighet.
Utan det första vore han usurpateur, utan det andra despot, och
utan det tredje tyrann i detta ords gamla och egentliga bemärkelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
