- Project Runeberg -  Skrifter / Del 2 /
358

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om statsförfattningars förändrande.

§ 124-

Att angifva de grundsatser, som böra följas vid förändrandet
af staters författningar, tillhör icke den philosophiska eller rationela
statsrätten, utan den pragmatiska statsläran eller politiken, hvilken
är theorien för statskonstens utöfning eller för statsmannens
verksamhet att förverkliga statsideen. Emellertid torde det icke vara
otjenligt att här framställa de allra allmännaste, såvida de kunna
betraktas såsom omedelbara följder eller liksom corollarier af läran
om statens allmänna väsende eller begrepp.

§ 125-

Då staten såsom moralisk personlighet är ett lefvande organiskt
väsende, och då han såsom ändlig måste hafva en utveckling i
tiden (för oss), så bör ock hans empiriskt verkliga form, hans
författning (§ 104), continuerligt utvecklas och förändras, såsom hans
väsende (hans idee) för tillfället fordrar det. Att vilja bibehålla henne
såsom oföränderlig är en politisk kortsynthet eller en despotisk
feghet och måste antingen medföra statens ohjelpliga svaghet och
pe-trification, eller ock leda till tidtals inträffande våldsamma utbrott
och omstörtningar. I sjelfva verket är successiv utveckling och
utbildning likaså vigtig och väsentlig för staten som för den enskiljda
menniskan och för hvilken annan ändlig lefvande varelse som helst.

§ 126.

Men å andra sidan bör likväl statsförfattningen ej eller
förändras förhastadt och obetänksamt, d. v. s. utan ett kändt och
er-kändt rättsgiltigt behof, utan en både senterad och insedd practisk
nödvändighet. Statsmannen har icke att åstadkomma det båttre,
hvilket, såsom man rigtigt har anmärkt, är den största fienden till
det goda, utan hans enda åliggande är att åstadkomma det practiskt
nödvändiga, d. v. s. hvad statsändamålet verkligen fordrar — för
tillfället. Han är att förlikna med en architect, som endast har att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/2/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free