Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildade men redan förslappade, hvarvid likväl deras prestestånd
vanligen förstått att vinna och bibehålla ett betydligt, om än
något inskränktare, inflytande på den nya staten och dess regering.
Äfven hafva sådana stater uppkommit långt senare af andra
orsaker, när nemligen i utbildade och förderfvade republiker
krigareståndet förmått att tillvälla sig högsta magten, och naturligtvis då
äfven förordnat sin högsta militairchef till öfverhufvud för staten.
§ 136.
De högsta och bildningsrikaste statsformer, till hvilka
mensk-ligheten under forntiden förmådde utveckla sig, voro hvad man
rätteligen kan kalla communalstater (civitates), men vanligen (efter
romame) kallar republiker eller folkstater. Dessa uppkommo (i
Phoenicien och Grekland), der de icke talrika, men likväl kraftfulla
nationer bebygde ett inskränkt, icke särdeles bördigt land, som
dessutom var genomskuret af bergsryggar, hvilket ej blott fördelade
dem i smärre afskiljda communer, utan äfven tvang dem att
antingen vända sig till handel och näringar eller att söka sin utkomst
genom krig och eröfringar, der såäana voro möjliga. Deraf naturligen
större materiel förmögenhet och andlig mångsidighet, och deraf
äfven slutligen en större jemlikhet emellan communens medlemmar.
Sedermera uppkommo ock sådana stater genom colonier eller
utflyttningar till andra trakter ifrån de redan bildade communalstatema.
§ 137-
Under medeltiden voro alla de nu nämnda samhällsformerna
(med undantag af den patriarchaliska) i kamp och strid med
hvarandra om öfverväldet eller åtminstone om sin sjelfständighet, och
äfven voro de alla vid sina tillfallen i strid med representanteme
för den monarchiska rättsstaten, hvilken då började att utveckla
sig och göra sig gällande. Men denna sistnämnda blef likväl i
allmänhet den rådande inom det bildade Europa, utom i Schweitz
och Kyrkostaten, der egna förhållanden hitintills åtminstone hafva
förhindrat det. I Tyskland besegrades visserligen representanten
för monarchien dels emedan han ständigt fortfor att väljas och
dels äfven af flera andra medverkande orsaker; men der upplöste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
