Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voterade inom borgareståndet just för att beröfva detta dess
borgliga ståndsrättigheter, hvilket man tyvärr också har sett inträffa i
verkligheten. Men det är en orimlighet, att en moralisk
personlighet skall hafva just sina egna organer till motståndare, och i
allmänhet är det rättsstridigt, att några andra skola votera
tillsammans än de, som måste anses i sjelfva verket hafva fullkomligt
samma intressen, ehuru de kunna tänka olika om hvad dessa fordra
i speciela fall.
§ 199.
Att åter ej blott det offentliga ståndet (embetsmannacorpsen)
i sin helhet, utan äfven alla och hvar och en af dess särskiljda
medlemmar måste såsom blott sådane vara fullkomligt uteslutna
från folkrepresentationen, följer med nödvändighet deraf, att de
bilda den rena motsatsen mot de privata stånden och folket,
hvar-före ock detta måste bevaka sina rättigheter såväl emot dem som
emot monarchen. Endast magistratspersoner i städerna hos oss
kunna uppträda såsom representanter för borgerskapen inom sina
communer, emedan de egentligen ej äro annat än deras sjelfvalde
(private) styresmän och derföre äfven af dem erhålla sin
hufvudsak-liga aflöning; ty såsom domare och exsecutorer uppbära de blott
sportler af dem de i sådan egenskap betjena. — Om adeln gäller
naturligtvis, att dess medlemmar kunna bestrida publika functioner,
såväl som privata, utan att därigenom utestängas från
folkförsamlingen (§ 92); ty deras bestämmelse inom denna är af den egna
art och beskaffenhet, att den icke förhindras, utan snarare befrämjas
genom deras offentliga verksamhet.
§ 200.
Deremot måste de fyra rena och väsentliga folkstånden (§§
85—90) ovilkorligen representeras i folkförsamlingen och genom sina
(fyra) representanters sammanstämmande vilja besluta för folket i
det hela, 1) emedan de äro dess närmaste och högsta organer, så
att dess vilja icke kan uttryckas af något högre inom det; 2)
emedan det icke finnes något subordinationsförhållande emellan dem,
utan de alla äro i rättsligt afseende fullkomligt jemnlika; 3) emedan
deras rättigheter kunna sinsemellan collidera såsom sinnliga, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
