Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 212.
Emellertid har man äfven hos denna representationsform velat
finna betydliga olägenheter, och man har såsom en sådan i
synnerhet anfört, att den arbetar med alltför tunga former, att den der*
före gör ärendenas behandling alltför långsam, och att den
följaktligen blir alltför kostsam för ståndsmedlemmame. Men utom att
många och noggranna former alltid äro nödvändiga för stora
församlingar, om de skola kunna uträtta någonting förnuftigt, så är
ock det myckna talandet om långsamheten endast ett tanklöst
sladder, så länge man icke har kunnat angifva den grad af hastighet,
som med ett annat representationssätt kan utan förhastande
verkligen uppnås. Jemför man den svenska riksdagens förhandlingar
med t. ex. det engelska parlamentets, så finner man att den förra
just icke kan beskyllas för någon så öfverdrifven långsamhet. I
förra tider uträttade ock svenska riksdagame ungefar likaså mycket
på några veckor, som i våra dagar på några månader, hvilket
utvisar, att den öfverklagade långsamheten måste hafva sin grund
i någonting helt annat än i blotta representationssättet.
§ 213.
I sjelfva verket bör regeringen aldrig låta representationen
komma tillsammans, utan att hafva förut uppgjort sin plan för
ledandet af dess förhandlingar, och utan att hafva fardiga eller
åtminstone förberedda de propositioner, för hvilka den anser sig böra
påkalla dess uppmärksamhet. Den bör ock genom minístrame,
eller dem de sätta i sitt ställe, beständigt gå representanteme i
utskotten och stånden tillhanda med alla möjliga upplysningar, och
den bör äfven på förhand gifva dem tillkänna, hvilka motioner den
genast finner sig ej kunna bifalla, så att åtminstone på sådana ingen
tid må onyttigt förspillas. Men framför allt bör den ej låta
folkförsamlingen utarbeta hela förordningar eller lagförslag, hvilket icke
är dess bestämmelse och ändamål, och hvartill den ej eller kan ega
erforderlig duglighet. Det bör vara nog, att den i anseende till
sådana i allmänhet tillkännagifver sina önskningar, ty regeringen har
derefter att sjelf utarbeta sina lagar, i händelse den finner sig böra
stifta dem. Vid nästa sammanträde kan den framlägga dem till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
