Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 224-
Hvad ändtligen adelsståndet beträffar, så är dess allmänna
ändamål redan angifvet i det föregående (§ 91), och i enlighet med
detta bör det då äfven handla och förhålla sig inom
representationen. Det är nemligen der det isynnerhet har att uppfylla sina
adliga åligganden, och om dessa icke blott fordra kännbara
uppoffringar, utan äfven äro förenade med betydliga svårigheter, så bör
det besinna, att det ej gerna kan för intet innehafva den första platsen
ibland stånden. Det bör derföre ock hålla en sträng disciplin öfver
sina egna medlemmar, och om några ibland dem ega förmögenhet
och andra erforderliga qvaliteter, men likväl oadligt åsidosätta sin
pligt att representera i ståndet, så bör det hvarken inom eller utom
representationen behandla dem såsom sina verkliga medlemmar.
Inom intet stånd kan och bör nemligen det hela hafva en större
magt öfver sina ledamöter, och inom intet kan brist på en ädel
oegennytta och samverkan hos dessa vara vidrigare. Men den
första och vigtigaste förbindelsen för de adliga representanteme är
likväl, att de såsom sådana fullkomligt åsidosätta sina oadliga
intressen och inom representationen bestämmas i sitt handlande
endast af de rent adliga, så att de icke der äro i sjelfva verket blotta
bönder, borgare och embetsmän. Ett motsatt förhållande å deras
sida vore ungefar likaså vanhederligt, som det t. ex. skulle vara för
militairer, om de betraktade sin enskiljda hushållning såsom det enda
vigtiga, under det att de hade att försvara staten emot dess
fiender. I allmänhet bör adeln rigta hela sin uppmärksamhet på att
befrämja det publikas rätt mot det privata och det privatas rätt
mot det publika, och hvartdera ofrälseståndets rätt mot de tvenne
öfriga. Detta är nemligen adelns hufvudsakliga bestämmelse och
åliggande inom representationen.
Cap. X.
Om republiker.
§ 225.
Republiker äro inga offentliga samhällen eller stater i samma
bemärkelse som de rationela monarchierna, emedan rätten aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
