Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dolus är i anseende till uppkomsten antingen a) proemeditatuSy
då brottet sker efter öfverläggning eller med berådt mod, eller
b) repentinus, då det sker i bråd skiljnad, i hastigo modo. Äfvenså
är dolus i anseende till viljans object antingen a) dfterminatus seu
specialis, då viljan rigtar sig på en viss effect, eller b)
indetermina-tiis s. generalis, nemligen antingen a) altemativus, då den rigtas på
hvilken effect som helst, eller eventualis, då den rigtas på en
mindre, men med medvetande att en större derigenom är möjlig.
Straffbarhetsgraderne i dessa fall.
§ 40.
Till B) adpa erfordras: 1) en allmän eller speciel förbindelse
till den sorgfällighet (diligentia) och energi i viljan (constantia), som
kunnat förekomma den brottsliga handlingens företagande och effect;
2) sjeljförvålladt försummande att iakttaga denna förbindelse, hvilket
är just det brottsliga momentet i handlingen. Dock bedömes graden
af detta tillika med afseende pä den violerade rättens vigt och
beskaffenhet, emedan denna bör vara en anledning och väckelse till
en motsvarande grad af uppmärksamhet.
§ 41-
Vid culpa kan hos den brottslige saknas antingen a) kunskap
eller medvetande, att hans handling naturligen måste förorsaka en
skada för staten eller dess medlemmar, eller b) viljans energi att
besegra det motiv (den fruktan), som drifvit till handlingen, i
händelse kunskapen funnits. I bägge fallen är handlingen straffbar,
såvida staten med rätta kan fordra, att en sådan brist icke må finnas;
men straffbarhetsgraden är här mindre, än vid dolus, emedan viljans
beskaffenhet icke är i samma grad farlig för staten.
§ 42.
Culpa är för öfrigt antingen a) immediata s. proxima, nar den
handlande inser, att af hans handling en icke åsyftad lagstridig
effect kan uppkomma, b) mediata s. remo ta, när han väl icke inser
detta, men kunde och borde göra det. Denna ignorantia kan vara
antingen a) oförvållad i handlingens ögonblick, men förvållad genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
