- Project Runeberg -  Skrifter / Del 2 /
536

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rct. I sjelfva verket är detta icke alls till för sig sjelft vare sig
såsom djur eller såsom någonting annat, emedan det icke har något
medvetande, utan endast en mer eller mindre dunkel och grumlig
känsla. Derföre annihileras eller förgås också hos djuret, när det
dör, allt hvad det här är såsom sådant. Af menniskan deremot
förblir alltid någonting, af hvad hon här varit, oförgängligt, när
hennes närvarande sinnlighet förgås ; det qvarblifvande af henne är
nemligen hennes förnuftiga ande, hvilken äfven här existerade säsom
verklig för henne eller sig sjelf och hvilken i andra lifsformer ger
henne nya sinnligheter och phaenomenverldar. För öfrigt må
anmärkas, att hvad jag här sagt om djuret gäller ock lika såväl om
barnet, såvida det icke alls har utvecklat sig till något egentligare
medvetande och något förnuft. Dör det i denna ålder, så blir
ingenting återstående af hvad det actuelt har varit — för oss; ty det
har dä varit actuelt för oss blott såsom sinnligt och phaenomenelt.
Emellertid hänföra vi dock alltid barnet äfven såsom sådant till de
förnuftiga väsendena, och betrakta det följaktligen såsom någonting
vida högre än ett djur. Detta sker nemligen med afseende derpå
och derföre, att vi veta, att det är bestämdt till att blifva actuelt
förnuftigt, om det får lefva, hvilket deremot icke är fallet med
djuret

Att vissa djur kunna yttra sig i vilda, grymma och
förnuftsstri-diga drifter bör du ej finna underligt, om du betänker, att hela den
sinnliga verkligheten är endast relativt förnuftig och ändamålsenlig,
samt att hon följaktligen också är relativt oförnuftig och
ändamåls-vidrig för oss. Detta finne vi redan i det oorganiska, t. ex. i
jord-bäfningar, stormar, öfversvämningar, pestsmittor och otaligt annat af
samma slag; men äfven inom det organiskt vegetativa och
anima-liska, t. ex. i deras giftighet, ohelsosamhet, våldsverkningar m. m.
Det bör sålunda icke förundra dig, att djuret kan vända sig
fiendt-ligt och skadligt emot oss; det kan till och med vår egen
sinnlighet göra såsom vid sjelfmord, och naturligtvis är denna sinnlighet
då icke särdeles förnuftig eller harmonisk och ändamålsenlig.
Öf-verflödigt torde det ock vara att fästa din uppmärksamhet derpå,
att i allt phænomenelt är någonting väsentlig alltid närvarande och
deruti framträdande mer eller mindre, samt att vi menniskor icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/2/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free