- Project Runeberg -  Skrifter / Del 3 /
XIX

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Satser om Christopher Jacob Boström och hans filosofi af Hans Edfeldt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

laste propedeu tiska läror, enligt hvilka magt i of van angifna
bemärkelse endast är en abstraktion. Magt i denna bemärkelse
är nemligen ett väsendes reala eller ontologiska bestämdhet
med bortseende från dess ideala eller noologiska bestämdhet,
enligt hvilken väsendet icke endast är ett förnummet eller
varande utan äfven ett sjelfmedvetande och förnuftigt väsende
eller en person, såsom äfven Boström liar visat

Vidare anmärka vi, att denna argumentation tydligen ock
är för vid, så att Aristoteles’ sats: qui nimium probat, nihil
probat, äfven här eger sin tillämpning. Af denna
argumentation följer nemligen, att äfven Gud endast är en magt och
all-magt och icke en lefvande, d. ä. sjelfmedvetande och personlig
ande, hvilket Kristi religion har bragt till fulAlarhet Enligt
denna argutfcentation skulle vi således ha att förkasta frukterna
af kristen bildning och försätta oss tillbaka till hednafolkens
ofullkomliga Gudsuppfattning, quod absurdum est.

Hvad slutligen beträffar den tredje förutsättningen för
rättigheters och pligters möjlighet och verklighet, nemligen
det förnuftiga ändamålet, så eger äfven denna förutsättning sin
vetenskapliga giltighet Den filosofiska civilrätten, för att
endast åberopa denna del af vetenskapen, visar, att den, som eger
en rättighet, äfven måste ega ett förnuftigt ändamål, för hvars
skull han eger och behöfver rättigheten. Bortfaller denna
rättsliga presumtionsgrund, så bortfaller äfven rättigheten. Det
samma gäller äfven om pligten. Äfven denna syftar till ett
förnuftigt ändamål, som ger pligten den ideala nödvändighet,
som äfven den sanna friheten involverar. Nu är hvarje
förnuftigt ändamål ett personligt väsen såsom bestämmande den
i och för sig sjelf verksamma viljan. Exemplet på ett
förnuftigt ändamål är Guds ande såsom bestämmande menniskans
vilja eller ock menniskans egen eviga ande såsom bestämmande
den tillvarande menniskans vilja. Då nu äfven samhällena
äro förnuftiga ändamål i och för menniskan, så äro de ock
personliga väsenden. Eller, med andra ord uttryckt, hvaije
förnuftigt ändamål kallas äfven det förnuftigt goda. Nu är
ingenting annat i och för sig godt än en god vilja, såsom äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/3/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free