Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Satser om Christopher Jacob Boström och hans filosofi af Hans Edfeldt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål med afseende på dess medlemmar, emedan detta innebure
katolicism, ett lägre utvecklingsstadium i religiöst afseende,
som vi, in majorem Dei gloriam, ha höjt oss öfver.
Vi skola än ytterligare framhålla bevisningskraften i
förevarande argumentation. Vi ha sett att inom ett område den
faktiskt gifna förbindelsen och den idé, religionens idé, som är
dess grund, är en person, som är enhet och öfverhufvud i ett
rike af personliga väsenden. Följer nu icke häraf med
nödvändighet, att, då det äfven gifves andra former af förbindelser
och praktiska ideer, de menskliga samhällenas, från hvilka de
utgå, äfven dessa måste vara personliga väsenden? Grunden
kan ju icke inom ett område vara ett och inom andra områden
ett annat Detta är motsägelse. Samma och likartade
verkningar eller följder måste ju ha samma och likartade grunder.
Detta gäller ju äfven inom det empiriska området Samma och
likartade företeelser förutsätta äfven här samma och likartade
grunder eller hypoteser.
Att äfven de menskliga samhällena äro heliga samfund
eller nådens riken på samma sätt som det heliga samfundet i
himmelen, kunde vi äfven tydliggöra genom mångfaldiga
exempel. Vi välja här ett exempel taget från det lägsta
rättssamhället eller staten. Då staten straffar den brottslige, vederfares
denne dermed intet ondt, utan han erhåller tvärtom en högst
behöflig välgerning af staten genom hans omedelbara organer.
Den brottslige är juridiskt ond och har tillskyndat staten och
hans medlemmar ett ondt, hvarigenom han är en för staten
farlig princip. Då nu staten straffar den brottslige, så innebär
icke detta, att staten vedergäller ondt med ondt, utan staten
åsyftar tvärtom att frälsa och förlossa den brottslige från det
onda, det juridiskt onda, och att göra honom delaktig af det
goda, nemligen det rättsligt goda och detta af oförskyld nåd.
Det är derför så långt ifrån att straffet är ett ondt, att det
tvärtom är en nådeverkan, en verkan af oförskyld nåd.
Vi kunna äfven på ett annat sätt uttrycka hvad straffet
är, både när det ses från statens synpunkt och från den
brottsliges. Vid brottets begående har hos den brottslige en strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
