Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämma sättet eller förfarandet) som dervid bor iakttagas.
Detta är något, som kan och bor ske oberoende af hvarje
Uppenbarelses beskaffenhet Hvad Fort har sagt, synes oss icke
vara stort annat, än det gamla, omsagda: »det ar
fömuftshög-modet, som gör, att menniskan ej vill antaga Uppenbarelsen,
ntan att pröfva henne. Den som är vid andelig helsa — är
omvänd till hjerta och förstånd, han sätter sig icke öfver
Uppenbarelsen, han tager sitt förnuft till fånga och tror enfaldigt,
hvad hon lärer. Den åter, som icke vill antaga henne utan
bevis, han måste således vara andeligen sjuk, eller ock en
förhärdad syndare.» Att detta åtminstone icke är hofligt, torde
medgifvas; man föreställe sig, att flere förde samma språk för
särskilda Uppenbarelser. Och att det ej eller bevisar något,
torde man inse, om vi framställe Förfcs resonnement litet
tydligare:
När mau vill pröfva en föregifven Uppenbarelse, skall
man börja med att känna och förstå — att erkänna menniskans
andeliga förderf hennes viljas förvändhet, och hennes förnufts
förblindelse. Genom det misstroende till menskliga krafter,
som deraf uppkommer, botas man ganska lätt från den sjukan,
att före lärans antagande vilja sjelf eller genom andra hafva
undersökt och insett dess gudomlighet, och efter antagandet
finna dess pröfning och bevisning af särdeles vigtighet I
stället uppstår i ens inre ett behof efter något af mer än
mensk-lig auctoritet, vid hvilket man kan trygga sig, ett behof af en
öfver natur lig, gudomlig Uppenbarelse, och en kärlek för denna,
en benägenhet att hålla henne för sann. I händelse då den
Uppenbarelse, som erbjudes, befinnes vara öfverensstämmande
eller »beslägtad» med hvad man behof ver, så familiariserar man
sig med den, så »införlifvas man med den», så »förenar den
sig med ens inre, så att man ej vidare kan släppa den.» Men
hvad som bidrager till att mätta själens behof »till harmoni
och fulländning», det håller man gema för sannt — det »är det
sanna», säger Förf.; och denna bevisning är, enligt hans tanka,
om icke den enda, åtminstone den bästa, så mycket mer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
