Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digra corpus är ett i ögonen fallande vittnesbörd.» — »I en
eller tvenne Afdelningar (ty hvilken kan veta, hvartill det så der
»oförmärkt torde växa»?) ernar Förf. framdeles, så snart han
känner sig dertill upprymd och ledig, utgifva de återstående
un-dersökningame om Religion och Philosophi. Och slutligen
tänker han utgifva, såsom den andra hufvuddelen af sitt arbete,
den egentliga (?) Afhandlingen om Uppenbarelsen, med de
un-derafdelningar, hvartill ämnet sjelft kan föranleda.»
Dessa äro de underrättelser, hvilka Rec. kunnat med Förf:s
egna ord lemna om den »fortsatta särskilda Af handlingens»
uppkomst och förhållande till det hela, af hvilket den skall utgöra
en del. Men hvad deremot innehållet af denna afhandling
beträffar, så står det icke i Rec:s makt att göra Läsaren någon
reda för detta, emedan någon redighet deruti ingenstädes varit
för honom märkbar. Huruvida nu detta är hans eller Förfcs
fel, torde Läsaren sjelf bäst kunna dömma af följande
ordagrannt anförda prof, hvilka Rec. ernar beledsaga med några
anmärkningar. Han har velat hämta dem genast ifrån skriftens
början, på det de ej måtte kunna anses vara med någon afsigt
utsökta.
»Funnet», så börjar Förf., »Funnet! utropade Pythagoras,
då han uppfunnit beviset för det geometriska Theorem, som
bär hans namn: och det gifves i hvarje kunskapsfynd ett nöje,
som måste vara nära beslägtadt med det, som rena Andar njuta,
då de i ofördunklad klarhet skåda, hvad som endast på de
himmelskas språk kan uttalas: det Eviga, Höga och Djupa, der
menniskotanken svindlar (?) och förlorar sig, skåda ansigte (?)
mot ansigte» etc. etc. Det rätta innehållet af denna mening,
hvilken intager mer än tre fjerdedelar af första sidan, är, att
sanningens upptäckande i allmänhet skänker menniskan ett eget
nöje, hvilket naturligtvis såsom känsla ej kan i ord uttryckas.
Men huru och hvarifrån har Förf. kunnat få veta, att det
gifves flere andar, än en, som äro rena, och skåda det Gudomliga
i ofordunklad klarhet; att det nöje, dessa vid åskådandet erfara,
är nära beslägtadt med det, som vi menniskor njute af hvarje
kunskapsfynd; att de himmelska hafva ett eget språk, och att
Boströms skrifter. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
