- Project Runeberg -  Skrifter / Del 3 /
100

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kert nog efter sin instinct, endast skörda förakt och
medömkan *).

37. Tillika skulle de derigenom visa en grof otacksamhet
mot sina Stamfader, hvilka med mödor och uppoffringar
för-värfvat dem deras företräden, och trott sig derigenom tillskynda
dem ett godt, på hvilket de borde sätta värde.

38. Ändtligen skulle väl hvar och en enskild kunna för
sin del utträda ur Ståndet, om han nödvändigt så ville; men
dermed egde han icke att ålägga de öfriga någon förbindelse
eller besluta om ståndets upphörande såsom sådant.

39. De öfriga vore dock alltid lika berättigade att för
sin del upprätthålla Ståndet; ty hvar och en har alltid
rättighet att oförkränkt bibehålla den rätt, som en gång lagligen
tillkommit honom i Staten, så länge det icke är tydligen bevist,
att den är oförenlig med Statens förnuftiga ändamål.

40. Denna rättighet är den första af alla medborgliga

rättigheter, och den som utgör vilkoret för alla de öfriga; ty

utan denna kunna de öfriga icke lagligen försvaras, och duga

*



följaktligen utan densamma till ingenting.

41. Ville Frälseståndets ledamöter frånträda sina
stånds-rättigheter endast för att undvika de öfriga medborgames
missnöje och hot eller öfvervåld, så vore detta en feghet — ett
poltroneri, som allraminst kunde förlåtas Ridderskapet och
Adeln.

42. Medlemmarne af detta stånd äro framför andra
moraliskt förbundna att modigt kämpa för det rätta så väl emot dess
inre som emot dess yttre fiender, och de böra således ej kunna
vika för annat, än för Öfvermagten.

43. Och skulle de nödgas vika för denna, så vore
åtminstone ej äran derigenom uppoffrad, hvilket deremot svår-

*) En furste, som skiljt sig eller blifvit skiljd ifrån sitt folk, en man,
som skiljt sig eller blifvit skiljd ifrån sin hustru, och i allmänhet hvar och en
som utträdt eller blifvit utstött ur ett moraliskt förhållande, blir alltid ett
föremål för menniskors förakt eller medömkan och bedömes vanligtvis
skoningslösare från mängdens sida, än ifrån de tänkandes. Åtminstone inträffar detta,
såvida det icke varit för honom moraliskt omöjligt att vidare fortfara i
föreningen, i hvilket fall föraktet och tadlet naturligtvis träffar det parti, från
hvilket han skiljt sig. Men beklagligen händer det vid sådana tillfällen sällan,
att hela skulden faller blott på den ena sidan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/3/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free