Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stenen — den 114:de §:n i Svenska Regeringsformen, enligt
hvilken hvaije Stånds eget fria medgifvande erfordras, innan
någon enda ibland dess erkända ståndsrättigheter kan fråntagas
det. Också kunde anmärkas, att alla Sveriges fullmyndiga
medlemmar ända ifrån och med Konungen edeligen förbundit sig
att bibehålla Riksstånden vid denna och öfriga deras
rättigheter, så länge de icke finna för godt att sjelf ve afträda dem.
Ändtligen och såsom resultatet af allt detta harJP. B. äfven
anfört och bevist, att, genom upphäfvandet af den nyssnämnda
§:n och följaktligen af hela Ståndsrepresentationen såsom sådan,
måste den Svenska Staten ovillkorligt upphöra att lagligen vara
ett rättsligt och rättskyddande samhälle, såsom den varit allt
hitintills, och i stället förvandlas till ett slags röfvarnäste, i
hvilket våldet genom lagen är stadgadt såsom rätt. Det är
nemligen klart, att det sedan kommer att endast bero af en
pluralitets godtfinnande, om ett visst stånd eller en viss class
af medborgare skall få behålla sina enskilda rättigheter eller
icke, hvilket åter vill säga m. a. o., att rätten då göres lagligen
beroende af blotta antalet eller nummerstyrkan, som icke på
något sätt är förnuftigare och heligare än armstyrkan.
Detta är nu hvad P. B. har tydligen utsagt och äfven
tillräckligen bevist för hvar och en, som är mäktig af rediga tankar
i dessa ämnen och tillika har lust och tillfälle att närmare göra
sig bekant med hans satser. Också har han ej underlåtit att
öppet utsäga, hvilket moraliskt omdöme man efter hans tanka
måste fälla om Regeringens ej mindre än om Ståndens
medlemmar, i händelse de skulle ådraga oss ett sådant
samhällsskick, som det nyss nämndes. Man kunde väl icke säga, att de
derigenom öfverträdde sin juridiska rätt, så länge de icke
der-till använde våld; men man kunde dock alltid med skäl påstå,
att de öfverträdde sin moraliska. De förintade derigenom vissa
moraliska personligheter; de upphäfde ett helt slag af
förnuftiga lifsformer — lifsformer, som äro nödvändiga lemmar i
statens förnuftiga organism, och utan hvilka den sjelf ej kan vara
ett förnuftigt väsende. De handlade derutinnan för ingen del
bättre, än t ex. en Regering och ett Folk, om de upplöste sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
