- Project Runeberg -  Skrifter / Del 3 /
139

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

medlem, hvartill han väl också — under vissa omständigheter
— kunde erkännas vara berättigad. Men äfven denna
handling kunde han icke utofva i sin egenskap af familjens
representant, utan endast i sin öfriga egenskap af menniska eller
enskilt person, och det är klart, att han sedan ej kunde
rätts-giltigt föreskrifva familjens öfriga medlemmar, hvad dessa för
sin del i det fallet måste göra, och huru de efter hennes
upplösning hade att inrätta sig.

9. Detta är åtminstone obestridligt hvad de sjelfmyndiga
medlemmame beträffar; men det gäller i sjelfva verket ej
mindre i anseende till de omyndiga; ty öfver dessa inträdde
statens rätt att besluta och handla i det antagna fallet, och det är
ingalunda nödvändigt, att denna sedan skulle tillåta honom att
vara deras förmyndare; den kunde tvertom just uti hans
utträdande ur familjen finna tillräckliga skäl att i det afseendet
förvägra honom sitt förtroende.

10. Ty i allmänhet måste man väl säga, att husfadren
genom den ifrågavarande handlingen skulle bevisa sig icke
vara en verkligt förnuftig eller sedlig menniska, såframt icke
det kunde uppenbarligen ådagaläggas, att hela skulden dertill
vore på husmodrens sida, och att han omöjligen kunde
tillsammans med henne uppnå familjens förnuftiga ändamål.
Häröf-ver måste han visserligen sjelf vara den närmaste domaren;
men alltid kunde hans förhållande rättvisligen lastas, så länge
han icke derföre offentligen rättfärdigat sig.

11. Detta allt, som väl icke af någon lär kunna
förnuf-tigtvis bestridas, egnar sig genom sin större lättfattlighet till
ett upplysande exempel, när vi nu gå att göra oss redo för den
så vigtiga frågan: äro Rikets Ständer på något sätt
berättigade att för Svenska folket besluta och föreskrifva ett sådant
representationssätt, som till hela sitt väsende är ett annat än
det närvarande? — en fråga, som hitintills, oss vetterligen, icke
ens varit offentligen uppkastad, än mindre grundligen
undersökt och besvarad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/3/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free