Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma idee i Guds och i sitt eget förnimmande? Icke af sig
sjelf; ty sjelf förnimmer den sig blott såsom ofullkomlig; icke
heller af Gud; ty såvidt den förnimmes af honom är den
absolut fullkomlig. Det återstår således blott att antaga ett tredje
förnimmande väsende utom både Gud och ideen, hvilket
förnimmer den på en gång fullkomligt, såsom den förnimmes af
Gud, och ofullkomligt, såsom den förnimmes af sig sjelf, och
deijemte förnimmer dessa båda skilda förnimmelser såsom en
och samma förnimmelse111)* Då emellertid detta antagande
m) Hvilken tanklöshet och hvilket gallimathias! LB har ännu
icke uttryckligen bestridt, att menniskan har medvetande af Gud och
att hon tänker sig honom s&som det allvetande — det absolut
full-komligt förnimmande väsendet. Såsom hegelian måste han visserligen
bestrida det, om han är consequent; ty enligt Hegel kan äfven den
absoluta Anden, liksom menniskan, ej vara medvetande af sig sjelf,
utan att motsätta sig en natur såsom sitt Andersseyn. Han har
således ock han, enligt Hegel, omedelbart i och för och genom sig sjelf
de massor af dunkla och orediga perceptioner, hvilka enligt Leibnitz
och PB utgöra den endast för oss existerande materiella verkligheten.
Men lika godt, LB har åtminstone icke bestridt, att den (hegelska)
absoluta Anden finnes till i och för oss, och att han vet någonting mera
och bättre han, än vi skröpliga menniskor. Hvad hindrar således,
fråge vi, att, då vi menniskor hafva kunskap om Gud såsom all
vetande, vi också kunne veta, att det, som af oss förnimmes blott
ofullkomligt, kan och måste af honom förnimmas fullkomligt? Och hvad
hindrar, att han, som vet att vi menniskor äro ändliga, också kan veta,
att det, som af honom förnimmes fullkomligt, måste af oss förnimmas
blott ofullkomligt? Hvartill således den tredje person, hvilken LB för
sin del här anser behöflig? En skumögd, som vet att en annan är
klarsynt, kan väl ock veta, att denne ser klart och tydligt hvad han sjelf
endast ser skumt och otydligt. Och likaså kan väl den klarsynte ock
veta, att den skumögde måste se dunkelt det, som för honom sjelf
visar sig klart. Man betänke blott härvid, att enligt PB ingenting
annat än Gud och hans (lefvande, förnuftiga, personliga) ideer
ursprungligen finnes och kan af någon förnimmas, men att dessa dock
allesammans förnimmas af hvar och en ibland dem, om än blott mer eller
mindre ofullkomligt, så att de för henne visa sig under en mer el*
ler mindre motsatt och annan form än den, under hvilken de fattas
af Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
