Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot prof. Boströms förutsättningar, som det i sig sjelft är
orimligt, så blifver genom den anmärkta begreppsförblandningen
systemet redan i sina första antaganden inveckladt i en olöslig
motsägelse [för och genom LB]. Men icke bättre går det med
det påståendet, att Guds förnimmelser äro fullkomliga, den
ändliga varelsens deremot ofullkomliga. Hvad förstår då prof.
Boström med en fullkomlig förnimmelse? Enligt B. §. 22. en
sådan, som är klar och tydlig, eller i hvilken förnimmelsen och
det förnumna, vetandet och varandet äro identiska. Men detta
måste inträffa med alla förnimmelser, såvida som vara betyder
detsamma som förnimmas, enär i sådant fall det förnumna icke
är något annat än hvad det förnimmes vara; att Gud förnimmer
annorlunda än jag, gör icke min förnimmelse mindre fullkomlig
eller mindre identisk med sitt objekt, då min förnimmelses
objekt icke är annat än hvad jag förnimmer, likasom Guds
förnimmelses objekt icke är annat än hvad han förnimmer. Häral
är klart, att, med antagande af nyssnämnda sats, alla
förnimmelser måste anses vara absolut fullkomliga, och att prof. Boströms
lära om de ofullkomliga förnimmelserna endast är en från
erfarenheten upptagen åsigt, som står i strid mot första
förutsättningen i systemet uo). Likaså inkonseqvent är från denna
liga väsendet hafva jn bägge verkligen samma innehåll (object enligt
LB) i sitt medvetande (se anm. 127), nemligen den gudomliga ideen
eller förnimmelsen. Men hindrar detta att det sednare kan hafva ideen
för sig (formelt) fullkomligt, och den förra deremot blott ofullkomligt?
Och måste ej denna då hafva henne för sig på annat sätt, och hans
förnimmelse af henne följaktligen vara en relativt annan? Om t. ex.
tvenne särskilda personer se ett kantigt torn och således bägge hafva
det inom sin synkrets, så är jn detta den verkliga förnimmelsen hos
bägge. Men hvad hindrar att den ena, som står närmare, kan se tor*
net såsom kantigt, och att den andra, som står aflägsnare, kan dere*
mot se det såsom mndt? Och är icke då hvarderas förnimmelse i
visst afseende densamma, och relativt eller i visst afseende en annan?
(Se föröfrigt anm. 127).
13u) Nemligen i LB:s orediga hufvud, såsom vi redan sett.
Föröfrigt frågas, hvarifrån PB skulle kunnat få någon kunskap om de
ofullkomliga förnimmelserna, om icke ifrån erfarenheten, hvilken ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
