Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att ändtligen ej heller menniskans eget förnuft kan
begagna sig af några sinnliga medel för att bestraffa henne sjelf,
det visar sig tydligen deraf, att i annat fall skulle det sinnliga
kunna bli orsak till någonting förnuftigt, nemligen till hennes
omvändelse och sedlighet, hvilket, såsom redan är anmärkt, ej
låter tänka sig. De lidanden, hvilka menniskan sjelf ådrager
sig genom sin syndighet, äro eg några straff eller ens några
straffmedel, utan de äro endast hennes moraliska ondska eller
syndighet sjelf, sådan den visar sig såsom förverkligad i sina
följder. Och att man till dessa följder ej kan hänföra hennes
moraliska omvändelse och bättring, det torde väl vara så
tydligt och klart, att det icke behöfver några bevis. Det onda
skulle då kunna rätta sig sjelf och blifva en princip till det
goda, hvilket är rent af omöjligt
Om det hufvudsakliga af hvad vi har velat säga borde
de christna Theologeme och Presteme mindre än andra vara
okunniga (Jemf. t ex. Math. 5: 39—47, 1 ThessaL 5: 15, 1 Petr.
3: 9 och flere andra ställen med Math. 5: 48) 22); men beklagli-
Det är nemligen för en sådan ej möjligt att tänka sig det onda såsom
någonting evigt, emedan det då skulle för hans medvetande få till
arten samma ursprunglighet och värdighet, som det goda sjelft. Och
det är för en sådan ej heller möjligt att tänka sig Gudomligheten
såsom vanmägtig att slutligen göra det sednare gällande öfver det förra
eller att förverkliga det ändamål, för hvilket han verkar hos menniskan,
emedan detta skulle utvisa en ofullkomlighet eller vanmagt hos den
Allgode och Allsmägtige. En evig osalighet för något väsende är
dessutom för tänkaren en ren orimlighet, redan derföre att begreppen evig
och osalig ej låta förena sig hos ett och samma subject. Endast det
gudomliga och goda kan vara evigt; det onda är deremot nödvändigt
blott timligt, föränderligt och — förgängligt.
22) Den ofvannämnda f. d. Theologi» dogmatiose Professorn i
Upsala har vid sin granskning af våra närvarande anm:r behagat helt enkelt
lemna åsido dessa högst vigtiga Bibelställen, emedan de på det
kraftigaste vederlägga hans oförnuftiga lära om »domen» och »den eviga
osaligheten», äfvensom hans barbariska föreställning om straffet såsom ett
lidande och en vedergällning af ondt med ondt. Detta är ock ett
ganska vanligt theologiskt förfarande: det, som generar och ej utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
