Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menniskana förnuft är hennes medvetande af Gud och hans
innehåll eller af det osinnliga i allmänhet, hvilket icke bestämmes af tid
och rum. Men detta osinnliga är det i och för sig sjelf goda, d. v. s.
1) det absolut lefvande och sjelfmedvetande, och 2) det absolut
samstämmigt lefvande eller saliga, bäggedera i oupplöslig enhet. Och
alltså är det omöjligt, att vi genom vårt förnuft kunne få något med*
vetande eller något begrepp om det onda eller osaliga.
Allmänt bekant är det ock, att det onda för oss är endast en
viss bestämdhet eller beskaffenhet hos vår sinnlighet, hela den yttre
sinnliga verkligheten i denna inbegripen. Det är nemligen endast vår
sinnlighets större eller mindre osamstämmighet eller disharmoni
antingen blott inom sig sjelf, eller ock med vårt förnuft. Och likaså är
det bekant, att denna vår osamstämmighet eller disharmoni kallas,
såvida den är sjelfförvållad, vårt moraliska onda, men såvida den icke
är sjelfförvållad, vårt physiska onda; hvaraf således följer att ett tredje
slag af ondt, utom dessa, icke för oss är möjligt.
Men är det onda för oss eller vår menskliga o salighet endast en
viss bestämdhet hos vår sinnlighet och följaktligen någonting blott och
bart sinnligt och pheenomenelt, så är ock rent af omöjligt, att det i
någon bemärkelse kan vara evigt, såvida det är tillfälligt eller likaså
väl kan icke vara som vara.
Allt sinnligt bestämmes nemligen dels af rummet och dels af
tiden och dels af dessa bägge i förening; och om då någonting
sinnligt derjemte är tillfälligt, såsom förhållandet är åtmindstone med det
moraliskt onda, så är det nödvändigt ock temporairt eller timligt, d.
v. s. det har då icke blott uppkomst och förändring, utan äfven
förgängelse och slut i tiden.
Endast det nödvändiga i det sinnliga (t. ex. rummet och dess
geometriska bestämdhet) kan visa sig för oss såsom någonting
empiriskt evigt eller i all tid existerande, — nemligen såvida vi arbitrairt
hänföre det till tiden; ty annars eller i och för sig taget har det med
denna rent ingenting att göra.
Det nödvändiga i allmänhet kan väl af oss uppfattas i tiden, om
vi så finne för godt, och så sker det merendels eller alltid af de ej
tänkande; men det bestämmes dock icke i och för sig af tiden, och
det har derföre ej heller i honom vare sig början eller slut, vare sig
uppkomst eller förändring eller förgängelse.
En f. d. Theologi» dogmaticse Professor i Upsala, numera
Biskop i Hemösand, känner emedlertid ännu ett annat slag af det eviga,
nemligen ett sådant, som väl har början, men icke har något slut i
tiden; och till det slaget skall, såsom han påstår, menniskans eviga
osalighet höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
