Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gonting är ett ondt och att det möjligtvis eller ock sannolikt
träffar oss; men med annat vilkor kan icke ens Gnd och än
mindre vår egen vilja nppväcka och underhålla hos oss någon
fruktan *). Den sanna kärleken deremot är en på visst sätt
bestämd vilja, om än ej alltid så fullkomligt klar eller
sjelfmedvetande och fri; den är nemligen ingenting annat, än vår vilja
att vara verksamme för alla andras förnuftiga ändamål likaså
väl, som for vårt eget och att göra det icke blott med fri vilja,
utan äfven med lust och glädje och tillfredsställelse. Och detta
är också möjligt för oss, och till och med moraliskt nödvändigt,
emedan vårt eget sannskyldiga bästa är väsendtligen beroende
af alla andras, liksom ock tvertom alla andras af vårt eget
Till en sådan kärlek kunne vi derföre ock alltid vara och känna
oss vara förpligtade, hvilket deremot ej gäller om hvad man
allmanneligen kallar en fruktan.
Men vidare lärde oss ock Christus sjelf, att vi ej skole
hämnas på våra medmenniskor, när de förnärma oss, eller
ve-dergalla dem derföre med något ondt, utan vi skole tvertom
äfven då bevisa dem allt det goda, som står i vår magt, och
sålunda likna och efterfölja vår himmelske Fader, hvilken är
likaså god och välgörande emot de onda, som emot de goda,
naturligtvis emedan det ligger i sjelfva hans väsende såsom
allgod, att han icke mot någon enda kan förhålla sig
annorlunda, och emedan äfven det physiskt onda icke bör göras
verkligt, såvida det icke i något visst fall är ett nödvändigt medel
för ett högre ellér förnuftigt godt Och med detta har således
ock Christus sjelf visat oss skälet, hvarföre vi icke behöfve
eller ens kunne på något sätt frukta den AUgode, utan blott
kunne och böre älska honom, såvida vi icke ledas af några
vidskepliga och honom ovärdiga föreställningar om hans väsende.
I sjelfva verket har den syndiga eller brottsliga
menniskan, då man betänker hennes högsta och eviga mål, och icke
•) Hvad vi här sagt om fruktan gäller ock likaså väl om vördnad; ty
äfven denna förenar sig sjelfmant och ofrivilligt med tänkandet eller
medvetandet af det heliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
