Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det enda rätta, emedan det lämnar frågans afgörande helt och
hållet åt Hans Kongl. Höghet Canzleren, hvilken väl också
ensam har rätt att deröfver decidera. Consistorium hade
kunnat och bordt tills vidare anse for ganska osäkert, om
verke-ligen Hans Kongl. Höghet vill finna oss vara behörige till att
utdela gratifica tioner, och om ej de vicarierande Adjuncteme
sjelfve långt hellre emottaga sådana af Hans Kongl Höghet
Canzleren, deras högsta och opartiska Förman, än af Consistorii
Ledamöter, deras colleger och umgängesvänner. Dessutom
synes mig både klokheten och delicatessen hafva fordrat, i
händelse här endast varit fråga om nådegåfvor, att
Consistorium först uppmanat de Vicarierande att genom ingifna
ansökningar eller på annat sätt gifva tillkäuna, om de
verkeli-gen velat af sådana komma i åtnjutande; ty nu skulle det
lätteligen kunna inträffa, att någon, som besitter en högre
grad af sjelfkänsla i förening med oeconomiskt oberoende,
föraktligt tillbakavisar våra gracer, såsom för honom innebärande
en förödmjukelse. Bn man af sådant lyune och tänkesätt,
hvilket visst icke är förkastligt, torde långt hellre umbära en icke
betydlig summa penningar, om hvilken han sjelf aldrig anhållit,
än han onödigtvis underkastar sig våra opineringar om hans
förtjenster, hvarvid han framför andra kan förklaras belöningen
ovärdig, utan att han ens dertill får veta orsaken. — Skulle
det åter vara Consistorii mening, att delaktighet i de
ifrågavarande anslagsmedlen tillkommer de Vicarierande såsom en
rättighet — hvarom jag ännu är okunnig — så hade väl sjelfva
sakens beskaffenhet fordrat, att Consistorium först hade
uppställt rättvisa och objecti va grundsatser, efter hvilka rättigheten
sedan för hvar och en särskilt kunde bedömas, och såsom
sådan åt honom lagenligt tilldelas. Förr än detta har skett, kan
man i sjelfva verket ej tänka på rättigheter, då sådana ej äro
tänkbara utan objecti va reglor; det kan så länge blott vara
fråga om nådegåfvor, och dessa skulle nu göras beroende af
våra enskilta tycken och sympathier, eller ock endast af
slumpen och godtycket, då andra grunder ej förefinnas. Jag sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
