Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunskaper och skicklighet, samt af deras på dessa grundade
företrädesrätt Också är det väl egentligen öfver denna
företrädesrätt man beklagar sig, ehuru man icke vågar öppet
utsäga det För medelmåttan och odugligheten vore det
naturligtvis förmonligt, om antingen all högre bildning vore
förbuden eller åtmindstone endast tjenstgöring och tjenstetid medförde
befordringsrätt Emedlertid kan det sättas i fråga, om det ock
vore lika förmonligt för Staten och Kyrkan.
Men äfven om man ville antaga, att de Academiska
Lärames tjensteår verkligen medförde någon olägenhet för det
lägre presterskapet, hvilket de icke göra, så är dock i alla fall
den ifrågavarande Förordningen uppenbart ändamålsvidrig. Ty
hela olägenheten vore ju undanröjd, om endast t/enstedrs
beräkningen inskränktes till den äldsta eller till 2:ne de äldsta Do*
centeme inom hvatje vetenskapsgren, eller ännu fullkomligare,
om den helt och hållet afskaffades för Philosophiska Facultetens
Docenter. Men i stället att åtnöja sig med detta, hvarmed
ändamålet varit vunnet, inskränker Förordningen derutöfver
Docenternas antal och således rättigheten att docera, hvilken aldrig
kan tillskynda de lägre Presterne någon olägenhet Tvertom
förskaffar man dessa ett större antal af farliga Competitorer,
då man tvingar de skickligaste Magistrarne att lämna
Academien och att ingå i Församlingame, hvilket de möjligtvis
annars aldrig hade tänkt göra.
En besynnerlighet är det ock, att Förordningen erkänner
Docenternas verksamhet vara nyttig och förtjent af belöning,
men förbjuder dock dugliga Magistrar att göra det nyttiga och
belöningsvärda, äfven när de vilja göra det för intet För min
del är jag öfvertygad, att de fleste eller åtmindstone de bäste
ibland dem skulle ingå på att blifva Docenter, om de än icke
hade att derföre påräkna några presterliga tjensteår, och de,
som ej ville göra det, kunde man geraa låta gå; ty på dem
vore visst icke mycket att räkna för Academiens och
vetenskapernas ändamål.
Man kunde invända, att dock möjligtvis andra grunder
förefinnas till inskränkandet af Docenternas antal t ex. att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
