Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla uti sig den andra, som är ej blott i ett annat rum, utan
möjligtvis äfven i en annan tid — så att hela secler kunna
ligga emellan dem. Men satte jag t ex. talen i rummet jemte
eller i tiden efter hvarandra såsom vi göra med ziffrorne hvad
rummet angår, så vore det ju lika orimligt att talet 10, då det
är i ett annat rum än talet 11, skulle vara i detta; och likväl
vete vi att det så är, då vi ej fatte det sinnligt, utan ideelt
eller andligt Det andliga är nemligen icke i tiden och icke
i rummet, men kan just derföre framträda i flere rum på en
gång och i flere särskilta tider, samt ändå vara fullkomligt ett
och detsamma i dem alla. — Så som menskligheten framträder
i tiden och rummet, kan det hända, att den lägre ideen
framträder vid slägtets boijan och den närmast högre emot dess
slut eller ock omkring dess midt Detta kan bero af orsaker,
hvilka vi ännu ej känna och möjligtvis aldrig få lära känna
emedan dertill sannolikt skulle erfordras, att vi kunde
genomskåda ideernas system vida fullkomligare, än vi efter vårt
mått nu kunna göra det — Orimligt synes det visserligen
ock att flere än en man och en quinna skola ingå i samma
ägtenskap, och att till och med alla ägtenskap och alla män
och quinuor skola kunna ingå i ett högsta. Så är det
nemligen, när man betraktar dem i tiden. Då äro de särskilta
ägtenskapen utom hvarandra i rummet och efter hvarandra i
tiden, och det är naturligt att de då icke visa sig såsom
ingående i hvarandra, utan tvertom såsom just uteslutande
hvarandra ifrån sig. Också måste den man och den quinna, som
då visa sig såsom ingående i ett visst ägtenskap, synas ej
kunna tillika med detta ingå på samma gång i ett eller flere
andra. Men sådant allt inträffar dock blott när och sålänge
man fattar dem endast eller åtmindstone öfvervägande såsom
sinnliga väsenden eller phsenomener. Fattas de blott andligen,
så kan och måste förhållandet vara annorlunda. Huru skulle
t ex. af 2:ne menniskoideer den ena kunna anses
fullkomligare än den andra, om hon ej vore först och främst allt hvad
denna är, och vidare dessutom ock någonting mera?
Men jag vill icke längre sysselsätta dig eller mig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
