Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ternas, slägtenas väsende eller idée och dermed äfven lagarne
eller ändamålen för deras tillvaro.
Hvar och en Theoret function åtföljes af ett mer eller
mindre klart medvetet omdöme, genom hvilket vi uttrycka vårt
medvetande om, och huruvida denna functions innehåll är sannt,
eller med andra ord den såsom föreställande function motsvaras
af ett lika beskaffadt objectivt innehåll. Detta omdöme kallas
forsannth&llande. Visshet hafva vi om en föreställnings sanning,
då vi äro klart medvetande af en tillräcklig grund för densamma,
hvartill hörer vissheten såväl om grundens sanning, som om
härledningen dertill. Försannthållandet kan med afseende på
beskaffenheten af denna visshet vara olika, ända ifrån en dunkel
känsla och till medvetandet om det föreställdas nödvändighet
De olika graderna af försannthållande kallar man veta, tro,
förmoda. Ett försannthållande med objectiv visshet om
föreställ-ningames sanning är ett vetande. Hvad man anser ss. sannt,
utan att derom ha ett vetande, det tror man. Vanligen menar
man med tro ett sådant försannthållande, som har sin grund i
menniskans erkännande af en föreställnings öfverensstämmande
med hennes öfriga föreställningssätt; men ej i hennes vetande
om denna föreställnings innehålls objectiva öfverensstämmelse
med hvad hon förut vet vara sannt; ej heller om dess
förnufts-nödvändighet Tro kan vara af flera olika arter. Sålunda
kallar man tro eller specielt historisk tro ett försannthållande,
som grundar sig på andra menniskors intygande. Det finnes
äfven en tro, hvars innehåll är för menniskan tillförlitligt
ome-delbarligen och med lifvet sjelft; menniskan kan åt denna tro
öfverlemna sig med samma visshet, som åt ett vetande i
egentlig mening, från hvilket denna tro skiljer sig derigenom endast,
att dess föremål ännu är ett till sitt innehåll outvecklad t och
oklart. Det är visserligen menniskans Theoret bestämmelse
att oupphörligen utveckla sitt medvetande, men hon kan dock
aldrig umbära tro; utan skall denna för henne alltid utgöra en
dunkel grund, som delvis allt mera och mera, men aldrig helt
och hållet kan utträda i vetandets klarhet Härmed får ej
förblandas vantro, som är en förvänd tro antingen i sin grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
