Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem. Så fortgick det, påstod Kruse sedermera, till
i juli 1859 eller tiden för Oskar den förstes död.
Med anledning av kungssorgen förbjödos under
ett halvt års tid alla dylika »konstnärers»
uppträdande. Då skildes de åt och återsågo ej varandra
förrän många år efteråt.
Men ifråga om årtalet missminde sig Kruse, ty
redan 1857 hade hon slutat detta kringflackande liv.
Förresten är det fråga om han inte funnit lämpligt
att betydligt förstora sin roll inför en skara,
vilken girigt lyssnade till allt som berättades om den
celebra landsmaninnan. Emellertid är det
faktum, att när Kristina Nilsson många år efteråt som
en firad sångerska åter kom till Småland, for hon
för att hälsa på sin gamle impressario, som under
åren samlat en liten förmögenhet och blivit
husägare i Växjö. Men hon träffade honom inte
hemma. Han var väl ute på »konstnärsturné» som
vanligt, fastän inte med en så ryktbar kompanjon, som
den, vilken räddat hans namn ur glömskan.
Under vistelsen i Stockholm 1876 kom minnet av
hennes forne lärare, Kalle Kruse, ånyo för
Kristina Nilsson. Hon lät på telegrafisk väg fråga
efter honom, där det kunde antagas att han uppehöll
sig och till slut påträffades han i Sundsvall,
förevisande sitt vaxkabinett. Han blev nu ombedd att
genast bege sig till Stockholm och mottogs på det
hjärtligaste å Grand Hotell av sin forna lärjunge.
Bägge lära varit mycket glada över mötet. Gubben
yttrade med av gråt något stockad stämma, att »fru
Stina har blivit så ohiskligt fin och rar». Vid
avskedet medförde han dyrbara minnesgåvor från sin
minnesgoda Stina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
