Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej heller det var så god råd, att han kunde ta skjuts,
så valde han det enda befordringsmedlet, som
återstod. Han gick både till och från Halmstad. Det
tog två dagar mellan Ljungby och Halmstad på det
viset, men sånt avskräckte inte Jonas Nilsson. Han
fick se sin flicka, fann att hon fått det gott — hon
bodde då hos en befallningsman Andersson — och
lät ej påverka sig av hennes naturliga hemlängtan
och försäkran, att hon inte stod ut med det nya
livet och dess tvång. Förståndigt nog lyssnade han
inte till sånt, utan undertecknade ett medgivande
för häradshövding Tornérhjelm och mamsell
Wale-rius att hädanefter ensamma få bestämma över
deras nya myndling.
Och så började utbildningen som gick förvånande
fort. När hon först togs om hand var den unga
flickan så bortkommen att hon inte kunde uppge vilket
datum hon var född utan sa endast, att det var när
»raugen va maugen». På några veckor var hon dock
som förvandlad. Den oslipade diamanten genomgick
snabbt förädlingsproceduren. Den utomordentligt
vackra stämman som i synnerhet i höjden påminde
om en stark gossröst, underkastades metodisk övning
och kunskaperna i övrigt fingo en välbehövlig
förbättring. Hon kunde inte mycket, men hon lärde sig fort,
ty hon ägde stor intelligens, var mycket musikalisk
och hade energin att av alla krafter vilja framåt.
Det vackraste karaktärsdraget hos henne var
förresten att hon var sann och rejäl i högsta grad, man
kom t. ex. aldrig på henne att hon sprang med
skvaller. En karaktär — det betyget fick Kristina
Nilsson från början och har behållit det alltsedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
