Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prosten inte kunde låta bli att dra en liten, liten
smula på mun. Från Göteborgstiden — hon var
då inackorderad hos grosshandlare Rudolf Koch, i
vilken hon funnit en beskyddare — berättas
förresten ett par karaktäristiska anekdoter. — En dag
kom hon hem strålande av förtjusning. Hon hade
sett en stor pojke som slagit en mindre och i
harmen gav hon den elake översittaren en bastant
örfil. Detta som bevis på hennes rättskänsla. Ett
prov på uppolfring visade hon, då hon en dag ville
ge en väninna, som hon förvärvat i Göteborg, en
födelsedagspresent. Hon ämnade ge en liten
prydligt inbunden kalender, men då hon kom in i
affären, befanns det att gåvan skulle kosta en krona.
Och hon, som bara hade hälften av den summan!
Kristina fann emellertid på råd. Det föll sig så
lyckligt, att i affären såldes det fioler också. Hon
bad att få låna en och spelade så på den till stor
belåtenhet för affärens innehavare, som av
tacksamhet för den improviserade konserten, skänkte
efter de femtio örena.
Under vistelsen i Halmstad fick Kristina ibland
följa med sina vänner på deras utflykter och
skriftställaren Victor Sjöberg har berättat ett badminne
från Varberg, där man bland badgästerna såg en
liten jovialisk och trevlig figur, i dagligt tal kallad
»den glade häradshövdingen». Det var
Tornér-hjelm. Några ungdomar hade kommit överens om
att anordna ett sällskapsspektakel. Frågan var nu
för vilket ändamål skulle föreställningen ges?
Tor-nérhjelm, som fick höra att man var i bryderi om
den saken, svarade genast: »Vi har ju min lilla
Kristina».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
