Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Paris.
»Huru lycksaligt och härligt», jublade hon. »Jag
är i Paris.»
Det är H. Chr. Andersen som låter dryaden
utbrista så, när hon, dén stora utställningssommaren
1867 når sina drömmars efterlängtade mål, den
underbara världsstaden vid Seine. Det är nog inte
svårt att föreställa sig att ungefär desamma
känslor strömmade genom Kristina Nilssons hjärta, när
hon första gången satte sin lilla fot på Paris’
mång-besjungna mark. Det var på våren, den årstid då
Paris ter sig som allra mest förtrollande i
synnerhet för den som kommer ifrån Nordens
efterhängsna kyla och från snöglopp och istappar råkar rakt
i famnen på vårens späda grönska. Knopparna
svällde på träden som förhoppningarna i ett
sjuttonårigt flickhjärta, luften var ljum och mild,
solen göt sina grannaste strålar över staden, allt
bidrog att ge tavlan den förföriska glans, som stäm
de så väl överens med den unga nordbons lynne och
förhoppningar.
Ingenting kunde heller jämföras med den bild av
lycka och lugn belåtenhet, som Paris gav just då.
Segraren av Magenta och Solferino satte prägeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
