Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och med en röst av utsökt ljuvhet, sådan som jag
väl aldrig får höra igen, repeterade han passagen.
»Oh!» suckade Isabel i ett anfall av förtjusning.
Där var inte något misstag ifråga om vad hon
tänkte. Den gamle läraren vände hastigt sin blick
till henne, där hon satt med glödande kinder. Han
såg angenämt berörd ut. Det slags utrop kände
han väl till. Hade inte hela Europa lett och suckat
och gråtit av förtjusning åt hans underbara,
böjliga, själsrörande röst. Pianot och hennes röst
började med passagen på nytt — men huru olika mot
förut: Det var morgonfröjd, solskensbäckarnas
munterhet, fåglarnas drillar, ett ungt sinnes sång,
som ej känner till vad synd är odh som inte fruktar
något ont. Vid de silverklara tonernas
framström-mande, kommo tårar av förtjusning i mina ögon.
Det var som att blicka in i en syndfri värld.
»Med ett sådant sångsätt, sådan träning och en
så ovanlig röst som mademoiselles», sade jag en
stund senare — »kommer hon säkert att uppfostra
publikens smak.»
»Vi få se, vi få se», svarade han, och hans
melankoliska ansiktsuttryck försvann. »Det är en
verklig talang, och hon har stor läraktighet, stor
läraktighet. Giv mig endast läraktighet, madame, och
jag skall kunna få detta instrument att sjunga», och
han slog med en lätt liten smäll på pianot, vilket
gav ifrån sig ett instämmande genljud.
En sak erinrar jag mig emellertid tydligt: när
lektionen var slut, tog den unga lärjungen farväl
av sin lärare på ett sätt, som föreföll mig mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
