Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristina Nilsson som Ophelia.
Vad var det som gjorde att Stora Operan
engagerade Kristina Nilsson? Nå, till det behövs ingen
vidlyftig motivering. Men det fanns ett särskilt
skäl, som gjorde hennes anställande önskvärt just
då. Ambroise Thomas hade komponerat operan
Hamlet, och för att framföra den fanns endast en
Ophelia, vilken var som skapad för rollen. Man
väntade också med ganska stor otålighet på
premiären. Det fanns nog folk, som tjänstvilligt åtagit
sig olycksprofetens roll, vilken förresten i allmänhet
aldrig är svår att besätta. Man menade, att
Kristina Nilsson nog begått en dumhet när hon
lämnade Théâtre Lyrique. Där passade hon, där kunde
hennes röst göra sig gällande, men på Stora Operan
skulle varken hennes röst eller talang eller utseende
passa för det ofantliga rummet.
Och ändå vågade hon uppträda. Det var i mars
1868. Man blir väl inte överraskad av att hon vann
en lysande seger, en av dessa framgångar, som ge
en djup prägel åt en konstnärs liv. Le Figaro är
idel entusiasm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
