Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
travestier och fadäser, som den franske musikern
och hans medarbetare begått, voro som bortblåsta.
Illusionen var fullständig. Det var Ophelia själv
som vi sågo, Ophelia återuppstånden ur sin grav
efter sekler av sömn.
Publikens entusiasm blev även ögonblicklig,
oerhörd, obeskrivlig inför denna underbara skepnad.
Man må inte tro, att det var kompositörens
förtjänst att åskådarna blevo så i eld och lågor. Hans
andel var inte mycket att tala om. Ty jag
förutsätter inte att Ambroise Thomas vill ta åt sig
alltför stor ära av en vals, som är enkom gjord för att
ge relief åt sångerskans virtuositet och hennes
berömda staccato-tonzr. Och inte heller kan han
berömma sig av den melankoliska svenska folkvisan
»Näckens polska», som endast några dagar förut
hade sjungits av några landsmaninnor till Kristina
Nilsson, som uppträdde i Paris. M:lle Nilsson hade
aldrig förut lagt märke till denna visa, den slog
henne genast genom sin utomordentliga charm och
redan dagen efter lades folkvisan, tack vare hennes
och direktörens samverkan, in i Ophelias scen.
Därmed var dess framgång given.
Det fanns ej något av tradition i Kristina
Nilssons framställning. Ingenting överlagt eller inlärt
märktes i hennes spel. Hon visade sig i hela sitt
okonstlade skick och detta utgjorde hennes charme.
Ingenting förbluffande eller av stora konstnärliga
åthävor i gester och uttal. Ingen tindrande värme
eller stark passion i hennes sång, kylig som hennes
hemlands himmel. Men ändå en framställning, som
i sin helhet sedd, var av fullkomligt oemotståndlig
verkan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
