- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
130

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man påstod att detta skulle ha varit den omhuldade
sångerskans 101 :a present av detta slag. Så att inte
behövde Kristina Nilsson sörja över att hon inte
hade något att sätta på sig när hon skulle gå bort.

Emellertid var Kristina Nilsson inte den som
skämde bort sin publik eller tillät den att ta några
självsvåldiga fasoner. I London som annorstädes
härskade oskicket att man inte väntade till en
konsert tagit slut, utan långt förut lämnade salongen
under ganska mycket oväsen. Kristina Nilssons
manhaftighet tillstadde inte att man behandlade
henne på det sättet. Det fick man se i Exeter Hall,
där hon sjöng Messias och skulle börja slutarian.
Sin vana trogen började en del av publiken så smått
troppa av och tänkte att det skulle gå bra som
alltid. Men till allmän förbluffelse blev det plötsligt
tyst på konsertestraden. Sångerskan stod där
visserligen, men tog inte en ton och förklarade helt
resolut att hon inte heller ämnade göra det, så länge
detta springande fortfor. Den lojala delen av
publiken, som suttit stilla, höll naturligtvis med
sångerskan och det var till slut ingen annan råd för de
brådskande än att beskedligt sätta sig ner igen. Och
när det ånyo blev stilla i salen, då sjöng Kristina
Nilsson slutarian.

Sådana små historietter om den bestämda
konst-närinnan ökade bara hennes popularitet och man
önskade henne snart välkommen igen till denna sida
av Kanalen, då hon nu lämnade London därför att
Paris kallade henne.

Vädret var denna vinter så pass strängt att den
lilla sjön i Boulognerskogen frusit till. Och det
ger alltid parisarna ett efterlängtat tillfälle att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free