Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och detta var ouvertyren till en två år lång
triumffärd genom Amerika. Under första säsongen
sjöng hon på 120 konserter i 23 städer, under
andra säsongen på 141 konserter i ytterligare 31
städer, således sammanlagt 54 städer och 261
konserter förutom de representationer, som hon gav i
Newyork. Naturligtvis var Kristina Nilsson-febern
— ty om en sådan kan man tala även i Amerika —
inte minst på de platser där svensk-amerikanarna
kunde möta i större skaror. På en bankett i
Chicago överlämnades till henne en krans av guld,
föreställande lagerblad och med två fåglar mellan
varje blad. På kransens främre del stodo
bokstäverna C. N. i pärlor, och på etuiet, vari kransen
vilade: »Till Christina Nilsson från hennes landsmän
i Chicago».
Förtjusningen var i stadigt stigande och på sina
ställen tycks sångerskan alldeles ha förvridit
huvudena på musikreferenterna. Utica Morning
He-rald förklarar, att hennes röst »förenar violinens
rikedom med flöjtens ljuvhet», samt att det genom
det hela går en ton av melankoli, som påminner om
»ett brustet hjärta». Och Philadelphia Evening City
Stern utropar med anledning av hennes föredrag
av Sommarens sista ros (detsamma som
pariser-kritiken var något syrlig åt) : »Då hennes läppar
skiljdes åt framkommo toner, som andades en så
öm känsla, en sådan undertryckt sorg, att de måste
smälta ett hjärta av is. Tonerna, som strömmade
ut från henne voro laddade med suckar och
omväxlande så milda och melankoliska som vindens suck
i söderns pinier.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
