Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Barin», sade Sergeij med låg röst, »jag känner
denna trakt sedan många år, låtom oss söka idet,
först som sist, på de antagligaste platserna.»
»Och var skulle de finnas?»
»Antingen vid den gamla varglyan i
sandbrin-ken invid bäcken, eller bland vindfällena i
moss-gränsen.»
»Men om han låtit insnöa sig på ’bråtet’?»
»Ja, då kan han ligga var som helst; kanske finns
han i så fall i närmaste grannskapet.»
»Låtom oss då söka honom i varglyorna»,
svarade monsieur L—tsch. »Framåt, mitt herrskap!»
Nu fanns dock ingen upptrampad stig.
Stillatigande skred skaran framåt, varvid varje
efterföljande trampade så gott sig göra lät i företrädarens
spår.
Madame Pasca höll jägaren troget i armen, och
monsieur Rouzaud, som vadade vid ryssens sida,
sökte genom energiska tecken och gester få utrönt
huruvida björnarna företrädesvis brukade klösas
eller bitas sedan de rusat upp ur idet.
Våra jägare närmade sig lyorna. Det var en vild,
kuperad tallmo, genom vilket ett vattendrag
nedskurit en djup ravin. På bottnen av denna sorlade
bäcken fram och på dess stränder frodades
gråals-buskar i yppigt bestånd. Snön låg likväl nu
alns-hög i djupet och täckte såväl lyorna som även större
delen av de jättelika, vindfällda stammar, vilka
legat här i decennier tillföljd av omöjligheten att få
dem utforslade.
Nu började nedstigandet i den trånga
dalkju-san, vilket var förenat med både möda och fara.
Men de båda skogvaktarna, liksom jaktherren själv,
13 Kristina Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
