Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att med denna fulländade sångkonst föredraga en
enkel visa och så hela tiden ändå låta den förbli just
denna enkla visa med sitt naiva uttryck, sin rörande
stämning och ingenting annat, detta är i sanning
konst, vida högre än den virtuosmässigaste
konstsång, vore den än så stor.
Vi kunna ej», tillägger kritikern yttermera i en
följande recension, »förstå annat än att det sätt,
varpå hon föredrager folkvisorna, måste anses som
höjdpunkten av vad inom denna genre som konst
över huvud är möjligt att ernå: en
sammansmältning av konstsång och natursång, däri den senare
ej kunnat förtaga det konstnärliga och den förra ej
drivit skogsdoften naturpoesin på flykten. Att
ramen även för den stundom växer ut, utan att
dock karaktären försvinner, synes med hela
riktningen av hennes natur blott vara en given följd.»
Publiken tog emot allt med samma hänförelse,
en känsla, som tydligen gripit alla åhörare, av vad
klass de än månde varit. Följande lilla tilldragelse
från en av konserterna är nog ganska
karaktäristisk för stämningen:
I en bänk helt nära estraden, vilken sångerskan
intog då hon utförde sina nummer, satt en snyggt
men tarvligt klädd bonde tillika med tvenne
kvinnor av hans klass. När Kristina visade sig dåg
tydligen hela hans själ i ögonen och vad som var värre,
halva hans kropp över mig, som fått honom till
granne. Jag ämnade just be honom flytta sig —
ty han var ovanligt storväxt och tung — då
sångerskans första toner bävade genom valven, varvid
jag glömde allt och lät människan ligga där han låg.
Men under arians lopp blev han mig dock övermäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
